Madame Hoffa-En roligare mammablogg

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen.

Har ni några personliga åsikter och påhopp som ni vill ha sagt, våga då stå för det!

Fick en kommentar häromdagen av en som skrev en massa skällsord och personliga angrepp på mig, och sen skriver han så här "Publicera det här om du har några girls-balls"
Då undrar jag vem det är som har några balls? Du vågar ju inte ens stå för vem du är!
Jag hade lätt kunnat publicera din kommentar, om det inte varit för att du namngivit alla inblandade (utom dig själv förstås). Om du nu vet så mycket, varför inte skriva något konkret istället för att bara kalla mig ord som enbart en pundare kan hitta på?

Det hade varit väldigt intressant om du hade vågat skriva med en mailadress eller dylikt, då hade vi kunnat ta en ordentlig diskussion om saken istället. Som du skriver också, att " Pappan har inte gjort annat än att kämpa för Naomi" och att jag är en "falsk jävla lögnare"....det skulle vara MYCKET intressant att se vad du grundar detta på, och vad det är jag har ljugit om.

Helt allvarligt. Jag har många gånger fått frågan varför jag skriver ut så mycket som jag gör, och det är helt enkelt för att jag inte har något att dölja. Allt jag skrivit har jag bevis för.

Men jag utgår ifrån att du är en nära vän till pappan, eftersom det är precis som att föra en diskussion med honom-OMÖJLIGT! Skällsord, hat och påhopp, sen inte våga stå för det när man ifrågasätts.

Sen till den idiotiska anonyma kommentar om att min make skulle vara otrogen...tror du själv att jag går på den? Jag vet MYCKET VÄL vem du är som har skrivit den kommentaren, baserat delvis på din IP-adress, sen finns det bara en person som är villig att sjunka så lågt.

Tycker ni att det är moget att hålla på , så varsågoda och fortsätt. Den dagen ni mognar och vågar stå för era åsikter och föra ett vuxet samtal, så är jag mer än villig att göra så. Jag är säker på att jag har en hel del information som skulle kunna få er att ändra uppfattning.

Och bara så ni vet, alla kommentarer sparas och blir eventuellt en polisanmälan så småningom.


Jag= Även kallad: Dogzilla & valklitta.

Ja, då var dagen här. Igår hämtade Naomis pappa henne, och idag sätter hon sig på flyget. Runt elva tror jag det går från Arlanda. Sen har hon ca 20 timmars flygresa framför sig. Kan ju tala om att hon den sista tiden har börjat se fram lite grann emot att resa, hon visste ju att det inte fanns någon utväg, så då får man ju göra det bästa av situationen. Klok dotter jag har. ♥

Ska tala om att det krävdes en hel del öl och drinkar för att jag till slut skulle kunna somna igår kväll. Satt uppe till halv tre inatt och pratade, gjorde vad som helst för att skingra tankarna. Vill inte tänka på det.
Som tur är så är de nästkommande dagarna ganska fullbokade. Kom ju på att våran lille Nino fyller ju faktiskt 1 år imorgon!
Vi har helt lyckats förtränga det nu när det har varit så mycket annat. Inte planerat ett kalas, inga presenter, ingenting...så idag blir det ut på stan för att handla presenter till vår lille prins, då får vi lite annat att tänka på i alla fall.

Lite bilder från gårdagen.

Om ni läser det här inlägget nedanför....Tror ni då domstolarna hade dömt likadant om det handlat om en Irakisk pappa? Eller Iransk? Eller något annat muslimskt land?

Nej! Då hade de insett riskerna! Men nu är det USA vi pratar om, och de ska vi ju ALLTID fjäska för!!!

Storebror MY ASS!

Jag kan meddela er om att jag har mailat varenda tidning igår för att få deras uppmärksamhet, men vill ni hjälpa till mer så sprid inlägget nedan vidare. Någon någonstans kanske känner nån som känner nån som kan stoppa det!!!

Det handlar om 1 dag nu, sen åker hon.

Tack alla härliga människor därute!
(Jag ringer snart min jordgubbe!)

Detta utdrag ur bibeln som min dotters far skrev till henne samma dag som han åkte, borde räcka som bevis bara det.
Om man sen lägger till följande:

* De första 2 åren av min dotters liv så fanns han inte här, utan hade en annan familj i USA.
* Han har bott i Sverige i 8 år, utan att bemöda sig om att lära sig språket.
* Han har inte haft ett enda ordentligt jobb  i Sverige sen han flyttade hit.
* Han bor i en liten lägenhet, där de delar säng! (Min dotter är 10 år!)
* Han har tidigare hotat att ta med henne till USA och uppfostra henne där om han någonsin får en chans.
* Han har ingenting som binder honom till Sverige, inget jobb, familj etc.
* I USA har han jobb.
* I USA har han nyss skaffat sig ett hus (där dottern ska få ett eget rum!)
* Han har sin familj och sina vänner där
* Han har sagt till henne att hon ska få en egen häst där
* Han har planer inför hösten med henne där (När de enbart ska vara där 5 veckor?)
* Han har frågat henne om hennes känslor inför att bo i USA
* Han har slutat kalla henne vid hennes riktiga efternamn, och använder nu enbart sitt eget efternamn, som hon ALDRIG har hetat (Se här)
* Han har nyligen ansökt om ett Social Security Number för henne, något hon enbart behöver om det ska vara någon kontakt med myndigheter, ej för en semester på 5 veckor. (Detta säger han att hon haft sen födseln, vilket inte är sant. Enligt ambassaden har ansökan nyligen skickats in)
* Han ansökte om ensam vårdnad, med anledningen att han trodde att JAG skulle försvinna med henne!


Ja, det finns mycket mycket mer, men inget av detta är enligt tingsrätten konkreta bevis på att han tänker behålla henne där. Jag blir helt enkelt TVINGAD att släppa iväg henne på onsdag, och sen bara hopppas på hans godhet att han låter henne komma tillbaka.

Jag är grymt sugen på att dra ihop en demonstration utanför Tingsrätten imorgon, och visa för dem att det inte får gå till så här. Ska man verkligen kunna bli TVINGAD att släppa iväg sitt barn när det finns så mycket som talar för ett bortförande? Till och med polisen häpnade när jag berättade om riskerna, och kunde inte förstå hur de ta ett sånt beslut.

Någon som är sugen på att ställa upp? Hör av er i så fall, får jag ihop tillräckligt många så gör jag ett sista försök att stoppa detta innan hon försvinner på onsdag.

Tänk er själva in i min situation, hur hade ni känt er?

God morgon...eller nåt.
Ännu en sömnlös natt, med grubblerier och oro. Blev väckt igen av att dottern kom in mitt i natten med mardrömmar och var rädd o orolig, så hon ville ligga på armen och sova. 10 minuter senare vaknade liigrabben och skulle också sova i sängen, så det börjar bli riktigt trångt i våran dubbelsäng om nätterna. Har varit många såna nätter det sista nu....

Idag har vi i alla fall varit på ett möte på BUP. YEEY! Tog mig bara 4 år att få till ett möte, men det var tack vare skolsyster som ordnade en remiss dit till slut. Självklart har "pappan" ringt dit och visat sitt intresse, och sagt att det går SÅÅÅÅ bra för honom att hon kommer dit....detta var självklart efter att mötet var bokat, och då vill han ju bara visa sig medgörlig. Konstigt att vi inte har varit där tidigare under dessa 4 åren då, om han är så villig att låta henne få hjälp? (Läs mer här)

Idag blir det en heldag med mina barn, hitta på något roligt, skingra tankarna från allt tråkigt som hela sommaren hitills har kretsat runt. Om en vecka ska min dotter till USA. Då ser jag henne inte på 5 veckor. Minst.

Tänk dig att du står på toppen av ett högt berg, och ska hoppa bungyjump ner för berget.
Du står och tittar på de som hoppar före dig, och ser att linan går av en efter en, och de ramlar ner mot en säker död.

Du står och väntar, du vet att du måste hoppa, men du är livrädd!
Så rädd att du har ont i magen, darrar i hela kroppen, har svårt för att andas, och huvudet snurrar.

Dina vänner och din familj står runt omkring dig och säger att "det kommer att gå bra, vi håller tummarna för dig!"
Snart är det din tur! Det enda du kan göra är att vänta, och hoppas. Hoppas på att linan som du bytt ut flera gånger håller den här gången.
Håller den, så får du ett av ditt livs bästa upplevelser.
Håller den inte, så störtar du.

Det enda du kan göra är att vänta. Du vet att du måste hoppa. Snart är det din tur.

Jag undrar om den här mamman trodde att hennes man någonsin skulle kunna göra något sånt här mot sitt barn?
Jag undrar om hon hade räknat med att han skulle göra något sådant när hon först träffade honom och blev kär?
Jag undar om hon någonsin hade trott att hon skulle missa hela sin dotters barndom?
Jag undrar om folk hade trott henne om hon hade förklarat sin oro för att dett a skulle hända, innan det hände?
Jag undrar om mamma tvingades att skriva på ett pass mot sin vilja?
Jag undrar om pappan hade lyckats ta med sig dottern utan ett pass?

JAG BARA UNDRAR?


Läs på Aftonbladet här



Skriv på min namninsamling här

Ensam bar jag dig inuti mig
Ensam, bara jag själv, räknade jag dagarna tills jag skulle få se dig
Jag längtade tills den dagen jag skulle få hålla dig den första gången


 Ensam pratade jag med dig i magen
Ensam, bara jag själv, spenderade jag timmar med att göra din vagga
Jag förberedde mitt hem för ett liv med dig. Ensam.

 Ensam  låg jag vaken din första natt i livet
Ensam, bara jag själv, höll jag mig vaken för att se till att du andades
Jag kunde inte titta mig mätt på dig, den finaste jag någonsin sett.


 Ensam sjöng jag för dig på kvällen när du skulle somna
Ensam, bara jag själv, bar jag dig nätterna långa när du hade ont i magen
Jag låg vid din sida och höll om dig varje natt. Ensam.


 Ensam såg jag dig första gången du log
Ensam, bara jag själv, fick jag höra ditt första skratt
Jag delade din stolthet när du tog dina första steg. Ensam.

 Ensam hörde jag dig säga ditt första ord
Ensam, bara jag själv, visste jag vad det betydde när du sa lella
Jag hörde dina ord bli till meningar. Ensam.


 Ensam skolade jag in dig på ditt första dagis
Ensam, bara jag själv, kämpade jag för att få det att gå ihop.
Jag hade eget företag och var ensamstående, men det gick.

 Ensamma och tillsammans klarade vi av allt
Alla svårigheter som kom i våran väg har tagit oss igenom
Tillsammans


 Nu försöker han ta dig ifrån mig
Han, mannen med den osynliga masken
Mannen som bara finns ibland


 Ibland när det passar
Inte då, men nu
Mannen med den osynliga masken


 Han kommer inte att lyckas
För jag är inte längre ensam
Tillsammans, inte längre ensam

När dagen börjar med att man gör sönder favoritglaset. då vet man att det inte blir en bra dag.

Klockan är inte 10 än, men ändå har jag redan hunnit skälla ut en person på telefon, slängt på luren i örat, ringt runt till flera personer för hjälp, och grinat! Grinat så mycket så jag har ont i både huvud o mage nu.

Jag skrev ju häromdagen (se här) om den här atikeln som VF skulle skriva om oss, men att de först behövde få bekräftat från min advokat att det jag säger är sant, så jag pratade med henne igår och hon skulle ringa upp journalisten.
Idag ringer hon och säger att hon inte tänker göra det! Hon vill inte uttala sig till media!

Va fan! Det är ju MITT fall, JAG ber henne att tala om vad som har hänt...ändå vägrar hon! Jag ber henne inte att yttra sig om hennes personliga åsikter, bara att tala om vad som faktiskt hände...men nej då, varför skulle hon ställa upp? Hon har ju inte gjort något för mig under hela den här tiden, och ändå får man inte byta advokat under pågående tvist när man har rättsskydd.

Jag blir så arg så det kokar!!!

Det är ju uppenbart att Tingsrätten gjorde fel när de tvingade mig att skriva på för ett pass, alla myndigheter som VF hade talat med sa att det inte får gå till så. Ändå har det gjort det. Sen vägrar de att erkänna det och säger bara att de inte får yttra sig om enskilda fall...den enda som KAN yttra sig är min advokat, och hon vägrar!

Detta betyder alltså att Tingsrätten får bete sig hur som helst, och kan sen komma undan med det genom att de inte får yttra sig om fallet! Vad gör man då?? Ska man finna sig i att man blivit felbehandlad och hoppas att det går bra ändå? Hur ska man nånsin kunna lita på myndigheterna efter det här?

Fan vad arg jag är!!!

SKRIV PÅ HÄR!

I bilen på väg in till skolan imorse säger Naomi:

-"När jag kommer till Usa så ska jag få inreda mitt eget rum alldeles själv"

Ännu en sak att lägga till i min "får ont i magen och blir orolig och tror att hon aldrig kommer att komma tillbaka"-lista.
VARFÖR i hela friden ska hon få ett eget rum over there, när hon inte ens har ett eget rum eller för den delen en EGEN SÄNG här i Sverige??!!

Här i Sverige bor dem i en tvåa, hon har som sagt inget eget rum eller säng, men där borta köper han ett stort hus och hon ska få eget rum och en häst osv osv...men det finns ju INGEN risk att de blir kvar där...nej nej....

Nu har jag i alla fall fått tag på min advokat som lovat att ringa journalisten på VF, så får hoppas det händer något där.



Den här fina blomman kom Naomi hem med till mig igår, hon hade cyklat till affären och köpt den, hade lite dåligt samvete över att hon haft sönder min kamera :)


Ett STORT TACK till

Melissa, mamma tilll vincent och lillebror

som länkat till min namninsamling från sin blogg

Gud så irriterad jag är nu!!!

Har ju gått länge och väntat på den här artikeln som skulle ha skrivits i VF. De var ju här för över en månad sen och intervjuade oss, och sen skulle hon kolla upp lite fakta för att sen återkomma med det färdiga resultatet.
Idag fick jag ett mail från henne där hon skriver att hon inte har tillräckligt med kött på benen för att kunna publicera denna artikeln nu. Hon VILL fortfarande, men enligt alla källor hon har pratat med så skulle aldrig Tingsrätten ställa ett sånt ultimatum som de gjort i vårt fall.....konstigt, eftersom det är PRECIS det de gjort!!

Ok, nu ska jag vara ärlig. De sa inte rakt ut att" Om du inte skriver på för ett pass så förlorar du vårdnaden"

Men de sa så här, nästan ordagrant:

" Vi ser inga konkreta bevis på att det finns något hot mot att din dotter ska få åka med sin pappa. Om du inte går med på en överenskommelse så måste jag döma till något. Och då lever du farligt. Är det verkligen värt att förlora vårdnaden, för det är nog så det kommer att gå. Tänk dig för nu, för i vilket fall som helst så kommer han att få ett pass. "

I mina öron är det samma sak....men nu tar de inte på sig detta ansvaret heller! Hade ni vågat ta den risken?

Journalisten hade pratat medTingsrätten, som inte kan uttakla sig om ärendet, hon hade talat med familjenheten som säger att det låter otroligt att de skulle ställa ett sånt ultimatum, och hon hade även pratat med en kille som stratat familjerätten på nätet, som även han säger att det låter otroligt. Men han säger även att han kan förstå att jag inte vill släppa iväg henne.
Den enda hon inte fick tag på, som är den enda som kan intyga det jag säger, det är min advokat. Hon har ringt henne flera gånger utan att få tag på henne. Just en bra advokat va??? Är så trött på alla advokater jag råkat ut för, de bryr sig bara om pengar och gör inte ett skit!!!

Nu har jag ringt och bett min advokat ringa upp, så jag får säga till henne att hon ska yttra sig. Jag MÅSTE göra något nu, det börjar dra ihop sig och jag vet ingen annan utväg. Känns som jag har gjort allt som står i min makt, och det här är sista utvägen.



För att läsa mer om vad som har hänt, se nedanstående inlägg


Maktlöshet x1000

Besök av pressen

Under tvång och i protest

Skriv på namninsamlingen här.

Det händer förstås att jag som alla andra får en del elaka kommentarer till mina inlägg. Men som jag sagt tidigare, och jag säger det igen...PERSONANGREPP och ELAKA ANONYMA kommentarer publiceras inte!

Har man en åsikt får man stå för den, annars kan man hålla den för sig själv. Sen är det så att de flesta kommenterar till inlägget om namninsamlingen, där jag skrivit klart och tydligt att jag ENDAST publicerar namnpåskrifter.
(Sen till saken att många av de elaka kommentarerna är från en ip adress i Usa, ja, det får man tycka o tro vad man vill om)

En del av kommentarerna är dock skrattretande, så jag tänkte jag skulle dela med mig av dem. Som den här:




Hmmmmm...Judiskt alltså? Ja, kanske det....men i så fall så har Hitler ändrat uppfattning om judarna efter sin död, för han har då i alla fall varit inne och skrivit på listan. Se själva!



........och JÄVLIGT stolt över det!

Tror ni jag blev förvånad när det trillade in en kommentar på min namninsamling idag från Charlotte Perelli!
Jag trodde först att det var någon som drev med mig (eftersom både Adolf Hitler och Josef Fritzl uppenbarligen skrivit på denna veckan....:/ )
Men nej då...detta  var på riktigt, och hon har t o m länkat från sin blogg!
Vad mer kan jag säga än TACK!!!!!!
Hoppas verkligen på att detta hjälper till med att samla in ännu fler underskrifter, så att vi kanske tillsammans kan ändra på detta!

Har även märkt att det är ganska många frågor omkring just detta ämne, och eftersom jag har svårt att hinna svara på alla kommentarer så får ni gärna ställa era frågor om ni har några under detta inlägget, så ska jag försöka svara på så många jag kan i ett inlägg senare.


TACK IGEN; TILL ALLA ER SOM SKRIVER PÅ OCH LÄNKAR VIDARE!!

Har haft ännu en sån där jobbig natt full av mardrömmar.
Samma mardröm som jag hade för bara ett tag sen...att min dotter är borta.

I drömmen befinner jag mig alltid i min gamla lägenhet i Åmål, där jag bodde när Naomi var liten. Jag går runt och är helt lugn, medans folk springer runt och är som tokiga runt omkring mig. Folk skriker, och försöker ruska om mig och tala om att Naomi är borta, att vi måste leta efter henne...men jag är kolugn...går runt som i en dvala och säger att det ordnar sig, hon kommer tillbaka.

Helt plötsligt går jag ut i köket, öppnar frysen (av någon anledning är det alltid just den detaljen, frysen?) och tar fram isen...DÅ! Helt plötsligt är det som om någon slår mig i magen, all luft bara går ur mig, och jag skriker rakt ut! Jag inser just där o då, att hon är borta! Jag kommer aldrig att få se henne igen, jag har ingen aning om vart hon är eller hur hon mår?

Mitt barn! Min dotter! Jag faller ihop hulkandes av gråt, och skriker som bara den mest förtvivlade människa kan skrika!


Just då brukar jag vakna, gråtandes och med ont i magen.


Naomi i usa som 2-åring

Det kommer att bli en HEMSK sommar i år.

Snälla hjälp mig, hjälp OSS så att hon inte ska behöva åka iväg.
Skriv på HÄR.

Tack till

Linda med fler

som har länkat till insamlingen från sin blogg

Jag blir så arg!!

Som jag har skrivit om tidigare, så har jag under flera års tid försökt ordna så att min dotter ska få någon att prata med...en utomstående som är helt opartisk, där hon kan få prata av sig om det som tynger henne.

Hennes pappa och jag har ju legat i en vårdnadstvist som i stort sett hållit på sedan 2005, och självklart påverkas hon av detta och tycker det är jobbigt.
Nästan varje kväll/natt klagar hon över magsmärtor, illamående, hon blöder näsblod, kräks och drömmer mardrömmar.

Detta har pågått under 4 års tid, och hon får fortfarande ingen hjälp!

Varför? Jo, för att i Sverige har vi en lag som säger att för att ett barn ska få den sorts hjälp som hon behöver, så krävs båda vårdnadshavares godkännande. Något som hennes pappa vägrar gå med på.

År 2007, så hade vi en kalender som skickades fram och tillbaka mellan oss, där vi skrev ner hur veckan hos den andre föräldern hade varit. ett försök att bättra på kommunikationen oss emellan. I denna kalender har pappan skrivit FLERA GÅNGER I VECKAN under ca 3 månaders tid, om att hon har dessa symptom även hos honom. Ändå satt han hos BUP och sa att hon inte mår dåligt och inte behöver hjälp.

För ett år sedan kom min dotter hem efter en vecka hos pappan, och ville ta livet av sig, för hon mådde så dåligt. Då ringde jag till soc och BAD om hjälp....Fick ingen!



Nu i år har det gått så långt att hon har svårigheter att koncentrera sig i skolan, och hon har nu blivit rekommenderad av läkare, skolsyster, kuratorn och socialen att hon behöver någon att prata med! Plus att hon vill det själv.

Ändå får hon inte det.

Senast igår pratade jag med BUP som säger att de inte kan hjälpa till utan pappans godkännande.

Detta om något, borde vara något som Tingsrätten tog upp och tvingade pappan att gå med på?

Men nej nej, passet var viktigare än hennes välmående.

Så säger ju lagen.

Glöm för guds skull inte att skriva på med ditt namn, alla bäckar små....



(Vill tillägga att på dagarna är hon som vilken 10-åring som helst. Glad sprallig, nyfiken och lekfull. Det är kvallar/nätter hon mår dåligt)

För er som har missat det, så kan jag med glädje tala om att namninsamlingen har gett lite resultat!
Har precis haft besök av en tidning som ska skriva en artikel om det hela. Kanske kanske kanske kan det ge någon hjälp på vägen, om inte annat så kanske man kan få lite svar.

De lyssnade på allt vad jag hade att säga, om allt som har hänt under de senaste åren och hur sjukt det hela är, hur maktlös man är som mamma när rätten kan gå in och tvinga en till saker som man absolut inte vill...

De sa att de i vanliga fall inte skriver om sånt här, då pressen inte blandar sig i vårdnadstvister, men till och med de hade fått upp ögonen för hur fel allt har gått till i det här fallet.

Ska bli intressant att se vad de får ihop för artikel om det jag berättade, och även vad de får för svar från myndigheterna som de skulle ringa och ställa mot väggen.

Jag kan inte nog tacka er som har hjälpt till med alllt detta, hade det inte varit för er så hade de aldrig hittat till min historia...de sa att de hade läst det på FACEBOOK! Någon av deras vänner hade länkat vidare, så ni ser att det hjälper :)

Tillsammans är vi starka!!

Fortsätter med namninsamlingen och hoppas att fler får upp ögonen för vilket sjukt rättssystem vi har, och att vi måste hjälpas åt och ändra på det, för vem vet? Nästa gång kan det vara ni som drabbas....

TACK ALLA FINA LÄSARE!!



Jag kommer självklart att länka till artikeln så fort den publiceras.

♥

Häromdagen fick jag mig en tankeställare, när en vän skrev den här kommentaren till mig på FB...

Det är ju absolut inte min mening att göra andra människor ledsna!! Det är ju det sista jag vill. Jag har alltid haft som mål med min blogg att mina besökare ska lämna sidan med ett leende på läpparna, eller i a f ha fått sig en liten tankeställare. Men ABSOLUT inte att de ska bli ledsna!

Men jag antar att det är så....riktiga vänner bryr sig, och när jag är ledsen så blir de ledsna med mig. Och jag har även lärt mig att jag har många fler vänner än vad jag trodde :) Ni som har hjälpt mig och stöttat mig ni är otroliga, var och en av er!

Folk jag aldrig träffat, bloggvänner, läsare som bara kikat in här och blivit upprörda för vår skull, som skriver om det på sina bloggar och uppmanar andra att hjälpa. Ni är guld värda!

Och självkalrt min familj och mina vänner, som stöttar både på bloggen och i livet...TACK! ♥


För er som vill skriva på namninsamlingen går det bra att göra det här

Jag vill börja med att tacka er ALLA som har skrivit under med sina namn!

Det finns inte ord tillräckligt för att beskriva vad rörd jag blir att det finns så många som bryr sig. Och alla som har hjälpt till genom att sprida det vidare via sin Facebook och sina bloggar
 ♥ TACK TACK TACK ♥

Idag har vi skrivit under alla handlingar som behövdes för att kunna utfärda pass till vår dotter, både svenskt och amerikanskt. Jag var även tvungen att skriva under ett papper där jag Godkänner att hon reser med sin pappa, vilket jag egentligen inte gör.... så jag skrev klart och tydligt:

UNDER TVÅNG OCH I PROTEST SKRIVER JAG UNDER

Ifall det nånsin skulle bli några tvivel.

Jag hämtade min dotter på skolan en stund idag för att kunna åka och ta passkort till henne, och passade då på att fråga om hon hade ångrat sig och ville åka nu....men nej, det hade hon inte. HON VILL INTE ÅKA, MEN HENNES PAPPA TVINGAR HENNE!

Den 30 juni är det meningen att hon ska åka, och jag tänker fortsätta kämpa för hennes rätt att få stanna kvar i Sverige, med sin familj och sina vänner under sommaren, istället för att resa till ett land långt bort och spendera 5 veckor med främlingar.

Så jag ser gärna att så många som möjligt fortsätter att skriva under HÄR, för det får inte gå till på detta viset!