Konsten av avsäga sig allt ansvar
Gud så irriterad jag är nu!!!
Har ju gått länge och väntat på den här artikeln som skulle ha skrivits i VF. De var ju här för över en månad sen och intervjuade oss, och sen skulle hon kolla upp lite fakta för att sen återkomma med det färdiga resultatet.
Idag fick jag ett mail från henne där hon skriver att hon inte har tillräckligt med kött på benen för att kunna publicera denna artikeln nu. Hon VILL fortfarande, men enligt alla källor hon har pratat med så skulle aldrig Tingsrätten ställa ett sånt ultimatum som de gjort i vårt fall.....konstigt, eftersom det är PRECIS det de gjort!!
Ok, nu ska jag vara ärlig. De sa inte rakt ut att" Om du inte skriver på för ett pass så förlorar du vårdnaden"
Men de sa så här, nästan ordagrant:
" Vi ser inga konkreta bevis på att det finns något hot mot att din dotter ska få åka med sin pappa. Om du inte går med på en överenskommelse så måste jag döma till något. Och då lever du farligt. Är det verkligen värt att förlora vårdnaden, för det är nog så det kommer att gå. Tänk dig för nu, för i vilket fall som helst så kommer han att få ett pass. "
I mina öron är det samma sak....men nu tar de inte på sig detta ansvaret heller! Hade ni vågat ta den risken?
Journalisten hade pratat medTingsrätten, som inte kan uttakla sig om ärendet, hon hade talat med familjenheten som säger att det låter otroligt att de skulle ställa ett sånt ultimatum, och hon hade även pratat med en kille som stratat familjerätten på nätet, som även han säger att det låter otroligt. Men han säger även att han kan förstå att jag inte vill släppa iväg henne.
Den enda hon inte fick tag på, som är den enda som kan intyga det jag säger, det är min advokat. Hon har ringt henne flera gånger utan att få tag på henne. Just en bra advokat va??? Är så trött på alla advokater jag råkat ut för, de bryr sig bara om pengar och gör inte ett skit!!!
Nu har jag ringt och bett min advokat ringa upp, så jag får säga till henne att hon ska yttra sig. Jag MÅSTE göra något nu, det börjar dra ihop sig och jag vet ingen annan utväg. Känns som jag har gjort allt som står i min makt, och det här är sista utvägen.
För att läsa mer om vad som har hänt, se nedanstående inlägg
Maktlöshet x1000
Besök av pressen
Under tvång och i protest
Skriv på namninsamlingen här.
