Kan man försörja ett barn på 19 kr i månaden?
Idag har jag varit på utvecklingssamtal på Naomis skola. Det gick bra, hon är så duktig min flicka och når kunskapskraven väl. Känns skönt.
Jag blev mäkta förvånad när hennes pappa kom fram till mig på skolan och gav mig ett kuvert. Mig, inte Naomi.
I kuveret låg det 1200:-.
Han åker ju till USA snart igen, och lämnar som vanligt Naomi hos oss. Dessa pengar skulle täcka de veckor han är borta. Visst, de täcker bensinkostnaderna till och från skolan. Nätt och jämt. Men inte mat, fritid, slitage osv.
Nåja. 1200:- är mer än jag nånsin fått ifrån honom. Tidigare har jag fått 700:-, sammanlagt! Under 12 års tid. Ändå var han borta de första 2 åren, och sen har han varit borta 4 månader varje år.Ungefär 19 kr i månaden som har jag fått tidigare om man slår ut det.
Så 1200 kr är stort. Jag ska vara nöjd.
Välkommen Maj!
Då har vi kommit fram till maj månad. Gud så härligt med vår på riktigt!
Man märker med en gång när sommaren börjar närma sig, för helt plötsligt är man uppbokad varje helg. Vi har nästan alltid fullbokat schema hela sommaren, men det är väl så kanske.
Har fått reda på vilka veckor Naomi ska vara i USA nu äntligen också, så då kan man börja planera sommaren lite bättre. Mindre än en vecka kvar tills domen kommer......Hjälp vad jag är orolig!
Tänk om de dömmer till samma som det är nu, då vet jag inte vad jag gör. Jag orkar inte ha det så här längre.
Nå, bara att vänta och se. Har gjort vad man har kunnat så det ända som återstår är att hålla tummarna.
Efter 2 jobbiga dagar väntar.......
Gud vad jag har sovit gott inatt!
Efter 2 nästan sömnlösa nätter och 2 långa ansträngande dagar så var jag helt slut.
Har ingen aning om hur det har gått, i slutändan hänger ju allt på nämndemän och domare, men domen kommer om ca 2 veckor så det är bara att vänta och hoppas på det bästa.
Jag tänker skriva mer så småningom, men vill samla tankarna lite först. Har ni frågor så ställ dem gärna så ska jag försöka svara så gott jag kan.
Nu är det bara att ladda om och dra till Stockholm. Ikväll väntar tjejkväll med Naomi på Justin Biebers konsert i Globen!
Naomi är dressed for success......eller?
Miss BomBastik
Förra veckan ringde Naomi mig ifrån sin pappa och var förkrossad över rättegången och vad som skulle hända, hon var orolig och ledsen. Hon blir det ibland. Precis som jag sa i Tingsrätten. Ibland blir hon det.
Ibland är hon glad. Sprallig. Totalt helknäpp. Som igår, och även idag.
Ända sen hon kom hem igår har hon dansat runt som en toka här hemma utan minsta spår av oro.
Kan det kanske bero på den kommande Justin Bieber konserten imorgon tro?
Inte vet jag, men det gär härligt att se henne så här sprallig i alla fall.
I väntan på dom
Nu är det klart!
2 långa, fasade dagar är över, och nu väntar vi på dom.
Skriver mer senare, nu ska jag vila :)
Jag fick det här armbandet av Naomi igår, det skulle föra tur med sig.
Hoppas det hjälpte!!
Dag 2 i rätten
Dag 2 av förhandlingen, och också den sista.
Tänk att det snart är över!
Idag blir det vittnesförhör och slutplädering.
Hoppas ni fortfarande håller tummarna?
Gripa efter halmstrån
Första dagen avklarad.
Kan inte svara på hur det gick, för det är svårt att säga, men jag mådde bättre än förväntat. Var så nervös att jag skulle bli illamående eller så därinne, eftersom jag vanligtvis har hemsk hjärtklappning så trodde jag det skulle bli värre än vanligt, men det gick bra.
När jag blev förhörd av motpartens ombud, så sa hon:
"Du säger att Naomi alltid har en massa frågor och funderingar när hon kommer hem ifrån sin pappa,.....men som du vet så läser jag din blogg och jag har ett inlägg här ifrån oktober 2012 som jag gärna skulle vilja läsa upp."
Och så läser hon upp detta inlägg som heter Tjöta.
"Detta enligt mig låter inte som en flicka som har en massa såna tankar som du beskriver"
Öhhh.....Nånsin hört talas om ironi, fru advokat?
Bara för att jag skrev ett sånt inlägg en dag i oktober, så betyder inte det att hon kan ha sagt något helt annat någon timme senare. Eller dagen efter.
Så skrattretande med vissa av deras bevis. Men det bjuder jag på.
Idag har jag en väldigt glad och stollig tjej med mjölkmustasch här hemma. Antar att denna bild betyder att Naomi aldrig har varit ledsen då eller, för hon är ju glad på bilden.....
The point of no return
Jaha, då är vi på väg till Tingsrätten.
Ingen återvändo nu.
Bara att ta ett djupt andetag o hoppas på det bästa.
Dan före dan.....
Känner att bloggen har blivit ordentligt lidande de senaste dagarna, har haft så mycket annat så jag knappt hunnit uppdatera någonting..men ni får nog tyvärr stå ut med det i några dagar till tills allt är över.
Ska försöka informera er så gott jag kan under dagarna i rätten, men vill inte skriva för mycket än eftersom pappans advokat har en förmåga att vända på allt jag skriver så att det ska bli till deras fördel.
Som i somras när jag skrev att jag saknade Naomi när hon var i USA, det ska hon använda som bevis....enligt henne betyder det att jag inte tänker låta Naomi åka till USA igen om jag får ensam vårdnad.
Det har jag ju aldrig sagt! Tvärtom, visst får hon åka. Jag känner mig ju tryggare med att släppa iväg henne om jag har ensam vårdnad.
Nåja, om några dagar är allt över och då kan vi återgå till det normala igen. Under tiden hoppas jag ni stannar kvar och stöttar mig så där bra som bara ni göra, mina underbara läsare!
Hann i alla fall med en tur till tivolit idag med Nino, så han fick åka lite karuseller.
Här bredvid en vettskrämd mamma som avskyr såna billiga åkattraktioner.
Stackars liten....
Fick precis ett samtal från en ledsen och mycket orolig dotter.
Hon vet att det snart är dags och hon mår inte bra över det. Hon är hos sin pappa denna veckan, så det finns inte mycket jag kan göra för att lugna henne heller. Det är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt.
Hur kan det få gå till så här?
Hur kan det få dra ut på tiden i drygt 8 år?
Hur kan man låta ett barn plågas så här mycket?
2 år har gått sen den muntliga förberedelsen, och det är inte avklarat än.
Jag vet hur dåligt jag mår över att ha det så här, tänk då ett barn. Hon orkar inte längre. Det måste få ett slut.
En vecka kvar till rättegången
Gammal bild på mig och Naomi
Nu är det snart dags.
Om det nu blir av denna gången, vilket vi verkligen får hålla tummarna för att det blir.
Dags att fylla hjärnan med allt igen, datum, incidenter, mm, så man inte får totalt hjärnsläpp när man sitter där nervös och under press. Det är så lätt hänt. Men jag förlitar mig på min advokat, det känns skönt att kunna göra det för en gångs skull.
Jag vet att motpartens advokat sitter och läser min blogg och letar efter bevis att kunna använda emot mig. Känns ganska lustigt faktiskt, för enda chansen att hon hittar något är ju genom att vända på det jag har skrivit i så fall.
Ett utav "bevisen" som de ska använda emot mig, det är mitt blogginlägg som jag skrev när hon var på väg till USA i somras. Med ljusets hastighet. Enligt dem så är detta bevis på att jag och Naomi har en bra och fungerande kommunikation under hennes vistelse i USA.
Ja, jag kan bara hålla med. Så länge Naomi satt på flyget och hade tillgång till wifi så hade vi bra kontakt, sen hörde jag knappt ifrån henne på 5 veckor. Hennes pappa däremot hörde jag inte ett ljud ifrån, inte förrän den 18 augusti när han skrev och talade om att hon inte skulle komma hem till skolstarten.
Men det är deras bevis på att vi har en fungerande kommunikation.
Utnyttja lagen för att få ensam vårdnad
År 2006 kom det en ny lag som skulle göra det enklare för domstolar att döma till ensam vårdnad om det var alldeles för stora samarbetsproblem mellan föräldrarna. Nu funderar de på att se över denna lagen. De menar på, att en del föräldrar använder detta som ett "vapen" och utnyttjar det för att få ensam vårdnad.
Citat från DN:
"– Nuvarande lag ger i praktiken den ena parten vetorätt när det gäller vårdnaden. Det är bara att sätta sig på bakhasorna och slänga på luren när den andre ringer. Sedan kan man hänvisa till dålig kommunikation, och då ska det inte vara gemensam vårdnad."
Visst fins det säkert dem som utnyttjar detta, men i så fall är det ju verkligen inte den personen som ska ha ensam vårdnad.
År 2006, när denna lagen kom, hade jag redan legat i vårdnadstvist i ca 1 år.
Min advokat upplyste mig om denna nya lag, och menade på att det skulle vara till vår fördel då pappan vägrade kommunicera. Den har inte gjort någon som helst skillnad!
I våran dom från 2008, så står det att "Föräldrarna har en uppbar konflikt och svåra samarbetssvårigheter, men inte tillräckligt för att ge någon ensam vårdnad"
Detta trots att pappan redan då lämnade lappar via Naomi trots att jag stod bredvid, tittade inte på mig, stannade på andra sidan en stor trafikerad väg och släppte av vår då 4-åriga dotter att gå själv för att slippa gå i närheten av mig osv osv. Jag kan fortsätta länge till..
Lagen har inte gynnat mig på något sätt.
Pappan däremot, försöker vända på det så att det ska se ut som att jag utnyttjar den.
Under alla år som jag försökte få hjälp till Naomi från BUP, och han nekade, så skyller han på att hon inte har några poblem. Jag har hittat på dessa problem, för att sen kunna skylla på samarbetssvårigheter eftersom han vägrar gå med att hon får hjälp.
Detta trots att fröken, skolsyster, soc och läkare uttalat att hon behöver en BUP-kontakt.
Vad händer om de tar bort denna lag?
Ser de verkligen till barnets bästa då?
Snart rättegång
På måndag är det bara 2 veckor kvar till rättegången.
Hjälp vad fort tiden har gått! Tycker det var nyss vi var där i februari och allt blev inställt i sista minuten, då kändes det som så länge kvar, och nu är vi snart där.
Snart dags att börja sätta sig in i allt igen. Fy vad jobbigt....Det är nästan som att plugga inför det viktigaste provet i sitt liv varje gång, man måste ju vara taggad till tusen.
Vill bara få ett slut på det nu. Vill få ett liv i lugn och ro. Ett liv utan vårdnadstvist.
Tänk om det kunde bli sanning. Drömma kan man ju.
Min fina Naomi. Hon förtjänar några års barndom i lugn och ro.
Rättigheter och skyldigheter
Läste en otroligt bra insändare i Aftonbladet idag, om att bonusföräldrar borde ha större rättigheter och mer att säga till om i sina "extrabarns" liv.
Han skriver om sånt som jag tagit upp här i bloggen flertalet gånger, tex hur orättvist det är att barnomsorgen grundas på den sammanlagda inkomsten i hushållet (dvs även bonusförälderns) men ändå har de inga rättigheter.
Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan, där jag ställde frågan om vad som krävs för att bli en förälder?
Svaret är enkelt.
Det räcker att du ligger med någon som blir gravid, så har du automatiskt massor av rättigheter. Hur du hanterar dina barn och dina skyldigheter har ingen större betydelse
En "bonusförälder" däremot, som kanske har ställt upp för sitt extrabarn hela livet, betalat för fritidsaktiviteter, gett det trygghet och kärlek osv osv, den har inga rättigheter. Noll.
Ett exempel på detta är en faktura som jag fick ifrån Försäkringskassan förra veckan, där jag tvingas betala tillbaka underhållsstöd för somrarna 2008-2009, då de inte tycker jag har rätt till det eftersom barnet var växelvis boende då enligt lagen.
Problemet är bara, att pappan under dessa månader (sammanlagt 8 månader) befann sig i USA och inte hade något umgänge med dottern, och inte heller betalade oss något underhåll för denna period. Däremot fick HAN ut underhållsstöd under denna perioden! Pappan hade rättigheter, men inga skyldigheter.
Underhållsstödet beräknas på den gemensamma inkomsten i hushållet, vilket minskade mitt bidrag trots att jag och "bonuspappan" då inte hade delad ekonomi. Alltså är det min mans lön de räknar på, våran lön som idag ska betala tillbaka dessa pengar....bonuspappan har skyldigheter, men inga rättigheter.
Om det skulle hända mig något, säg att jag skulle dö, så skulle hela vårdnaden automatiskt gå till pappan. Jonas skulle inte ha någon rätt till Naomi. Detta trots att hon faktiskt har (snart) 2 halvsyskon som i så fall bor hos honom.
Idag finns det inte många kärnfamiljer kvar, de flesta har bonuspappor, plastmammor och styvsyskon, när ska deras rättigheter få en talan???
Verkligheten är inte som i sagorna där alla styvföräldrar är elaka
Tänk dig att den du älskar försvinner med ert barn till ett främmande land.
Igår kunde man läsa en artikel i Aftonbladet om hur detta hände en norsk kvinna (bosatt i Sverige). Hennes sambo tog med sig deras gemensamma son och flydde till Japan, helt utan förvarning.
Jag citerar artikeln ur Aftonbladet:
Att som förälder föra bort sin son eller dotter är olagligt, brottet kallas egenmäktighet med barn. Men för varje år som går blir det vanligare. Många av fallen rör kidnappningar till andra länder.
UD hanterar just nu 140 fall där barn förts bort, nästan en tredubbling på tio år. Men den verkliga siffran är långt högre. Av de fall som polisanmäls leder bara en försvinnande liten del till åtal.
Den förälder som lämnats kvar upptäcker nästan alltid samma sak: hur lite hjälp som finns att få.
Detta blev jag ju själv varse för några år sedan när jag fasade över att min dotter skulle bli bortförd och kvarhållen i ett annat land. Hjälpen jag fick var lika med noll och ingenting. Jag fick ta reda på allting själv, kontakta myndigheter som inte hade en aning om vad jag skulle göra för att få hjälp eller vart jag kunde vända mig. De sa ju även till mig att det ses inte som ett hot att någon ska försvinna med ett barn om inte denne person tidigare gjort något liknande!
Nå, i mitt fall hände det ju faktiskt i somras. Pappan behöll mitt barn längre än vad som var planerat och överenskommet, men inte ens då fanns det något jag kunde göra eller någon hjälp att få.
Jag har följt en serie på Tv 4 fakta som jag verkligen kan rekommendera, en dansk dokumentär som heter De Bortförda Barnen.
Väldigt intressant serie där man får följa 4 olika livsöden där den ena föräldern rövat bort barnen och den kvarlämnade föräldern inte får någon som helst hjälp från myndigheterna, trots att länderna i flera fall ingår i HAAG-konventionen.
Så ser den bittra verkligheten ut.
Mamman i artikeln som Aftonbladet skriver om fick anlita en agent som letade upp pappan och sonen och sedan lyckades öterföra dem till mamman. Hon fick ingen hjälp utav några myndigheter. Vem fick hon hjälp och råd av? Jo, sin advokat Ia Sweger. Som också är min advokat.
Hon fick även hjälp av Lina Lundin som är ordförande i Saknade Barns Nätverk. Även hon en av de få som hjälpte mig när det var som värst.
Jag minns att jag en av de hemska dagarna i maj 2011 ringde till UD i ett desperat försök att få någon hjälp, och när jag nämnde att jag fått lite hjälp av Ia Sweger och Lina Lundin så fnös de åt mig i telefonen och bad mig hålla mig undan från dem.
Jag frågade Ia om detta vid ett senare tillfälle, och då skrattade hon bara och sa:
"Ja, tror jag det att de inte gillar mig. Jag är inte rädd för att säga ifrån när det verkligen gäller och har flera gånger tvingat dem att göra sånt de inte vill: Sitt jobb!"
Det var då jag bestämde mig för att det var hon som jag skulle anlita. Och jag har inte ångrat det beslutet en enda gång.
När inte myndigheterna hjälper till så får man hitta de som gör det.
Kallelse till Tingsrätten
Se vad som damp ner i lådan idag.
En ny kallelse för huvudförhandling. Inget halvår fram i tiden vilket är positivt, men 2 månader känns ändå som en väldig lång tid nu. Inför varje förhandling så förbereder man sig mentalt i flera veckor, och det tar mycket på krafterna.
Att nu behöva släppa allt för att börja om från början igen om 2 månader känns inte särskilt kul. Särskilt inte med tanke på att man är gravid och det tar ännu mer på en psykiskt då. Men vad ska man göra?
22-23 april. Nästan på dagen 2 år efter att vi var upp i muntlig förberedelse.
Helt befängt att det ska behöva dra ut så mycket på tiden jämt.
Inställt
Hann inte ens in i Tingshuset innan de ringde och sa att det var inställt.
Motpartens advokat var sjuk.
Det konstiga med hela situationen är, att hon som sagt ringde och meddelade detta 16:10 igår, tio minuter efter att Tingshuset hade stängt. Hade hon ringt 10 minuter tidigare när de fortfarande hade öppet, så hade de troligtvis tvingat henne att ta in ett ombud i hennes ställe. Detta visste hon nog om.
Min spontana tanke är att de gör allt för att förhala rättegången nu. Visst, hon är säkert sjuk, men då visste hon nog det 10 minuter tidigare också. Vem vet när nästa tid blir?
Enligt Domstolen är de totalt fullbokade nu, och 2 dagar är väldigt svårt att pressa in. Men det skulle vara en prioritet sa de, så jag hoppas det. Men tror inte mycket på det.
Tänk att det ska få gå till så här??
Den här bilden har Naomi tagit. Väldigt fin tycker jag.
Blir det rättegång?
Nu är jag på väg in till stan.
Nio börjar förhandlingen... Om det blir nån.
Enda positiva med det här är att jag inte är nervös längre..
Inställd förhandling?
Kvart över fyra idag fick jag ett mail ifrån min advokat.
Hon hade pratat med motpartens ombud, som "hade blivit sjuk" och var tvungen att ställa in förhandlingarna imorgon och på torsdag.
Min advokat satt då redan på tåget till Karlstad från Stockholm, och kunde inte vända. Tingshuset stängde klockan 16.00, så vi har inte heller kunnat kontakta dem för att se vad som händer.
Så det enda vi kan göra nu är att dyka upp imorgon på utsatt tid och hoppas att förhandlingen blir av ändå.
Förstår inte riktigt hur det kan vara lagligt att ställa in i sista minuten? Borde väl vara lag på att ha en ställföreträdande jurist som hoppar in då?
Nu är det bara att vänta och se, men det blir väl som vanligt. Uppskjutet!
Rättegång eller inte-Det är frågan?
"Du förtjänar att dö långsamt i Aids, din jävla slampa"
När ändå resten av Sveriges kvinnor delar med sig av sina anonyma mail från näthatare, så kan jag dela med mig av ännu ett jag fått genom årens gång. Detta hade jag nästan glömt bort, tills allt det här kom på tal i varenda tidning.
Nu får ni läsa det också.
"Du får hästar att skälla och hundar skenar,
du är sånt man hittar när man vänder på stenar.
Och där går du och tror att du är populär,
men egentligen tycker vi alla så här,
Man häpnar varje gång man minns,
att en sån som du överhuvudtaget finns.
Man får en krypande känsla av att inte längre trivas med att kalla sig människa
Du liknar inte nåt
Även om man mäter i elefantmannen-mått!
Jag skulle hellre låta hulken gå lös på min pung med en hovtång
än att tänka ditt namn en ända gång
DU GER ORDET "äckel" EN LÄGRE MENING
Kort sagt, du förtjänar att dö långsamt i Aids,
jävla slampa, hahahaha......-luften du andas"
Jag behöver väl inte tala om att det var i samband med vårdnadstvisten jag fick det här, men jag kan däremot nämna att jag vet mycket väl vem....eller VILKA det är som har skickat det. Inte så svårt att lista ut när personen i fråga inte döljer avsändare.
I mina ögon säger ett sånt meddelande mer om personen som lämnat det än om den som tar emot det.
