I slutändan tillhör inte våra barn oss, utan staten.
Detta utdrag ur bibeln som min dotters far skrev till henne samma dag som han åkte, borde räcka som bevis bara det.
Om man sen lägger till följande:
* De första 2 åren av min dotters liv så fanns han inte här, utan hade en annan familj i USA.
* Han har bott i Sverige i 8 år, utan att bemöda sig om att lära sig språket.
* Han har inte haft ett enda ordentligt jobb i Sverige sen han flyttade hit.
* Han bor i en liten lägenhet, där de delar säng! (Min dotter är 10 år!)
* Han har tidigare hotat att ta med henne till USA och uppfostra henne där om han någonsin får en chans.
* Han har ingenting som binder honom till Sverige, inget jobb, familj etc.
* I USA har han jobb.
* I USA har han nyss skaffat sig ett hus (där dottern ska få ett eget rum!)
* Han har sin familj och sina vänner där
* Han har sagt till henne att hon ska få en egen häst där
* Han har planer inför hösten med henne där (När de enbart ska vara där 5 veckor?)
* Han har frågat henne om hennes känslor inför att bo i USA
* Han har slutat kalla henne vid hennes riktiga efternamn, och använder nu enbart sitt eget efternamn, som hon ALDRIG har hetat (Se här)
* Han har nyligen ansökt om ett Social Security Number för henne, något hon enbart behöver om det ska vara någon kontakt med myndigheter, ej för en semester på 5 veckor. (Detta säger han att hon haft sen födseln, vilket inte är sant. Enligt ambassaden har ansökan nyligen skickats in)
* Han ansökte om ensam vårdnad, med anledningen att han trodde att JAG skulle försvinna med henne!
Ja, det finns mycket mycket mer, men inget av detta är enligt tingsrätten konkreta bevis på att han tänker behålla henne där. Jag blir helt enkelt TVINGAD att släppa iväg henne på onsdag, och sen bara hopppas på hans godhet att han låter henne komma tillbaka.
Jag är grymt sugen på att dra ihop en demonstration utanför Tingsrätten imorgon, och visa för dem att det inte får gå till så här. Ska man verkligen kunna bli TVINGAD att släppa iväg sitt barn när det finns så mycket som talar för ett bortförande? Till och med polisen häpnade när jag berättade om riskerna, och kunde inte förstå hur de ta ett sånt beslut.
Någon som är sugen på att ställa upp? Hör av er i så fall, får jag ihop tillräckligt många så gör jag ett sista försök att stoppa detta innan hon försvinner på onsdag.
Tänk er själva in i min situation, hur hade ni känt er?
