Madame Hoffa-En roligare mammablogg

Nu är vi där igen. Diskussion har tagit ny fart, angående vad en nybliven mamma får eller inte får göra.

Det här med jämställdheten börjar verkligen gå bra. För männen.
De SKA ha samma rättigheter som kvinnan när det kommer till saker som vårdnaden, men när det gäller ansvaret över att vara hemma och faktiskt ta hand om barnet, då är det fortfarande kvinnan som måste göra det.

Jag syftar på diskussionen omkring Laila Bagges uttalande. Att hon ska börja jobba igen lite smått så fort hennes bebis har fötts. Hon har visst fått väldigt mycket kritik på just detta, och jag kan inte förstå varför?

Varför skulle hon inte få gå ut och jobba en eller två kvällar i veckan? Bebisen har ju en pappa också? Om han hade gett sig ut och jobbat eller supit eller rest iväg på en solsemester 3 dagar efter födseln, så skulle ingen ha reagerat...men Gud förbjude att mamman gör något annat än låser in sig i hemmet med mjukisbyxor och otvättat hår och bara sitter hemma och ser glad ut över sin nyfödda bebis.
Egentligen borde vi låsa in alla nyblivna mamor, och kasta bort nyckeln under ett års tid, så att de varken tänker på att jobba, eller råka smutta på ett glas vin, eller ännu värre....tänk om de råkar flirta med en annan man!

Pappan däremot. Ja, men han kan ju jobba dygnet runt, gå på firmafester och röka cigarr, sätta på andra kvinnor hit o dit och fortsätta leva precis som han gjorde innan....för det är ju ändå inte hans jobb att sitta hemma med bebisen.
Men när det kommer till rättigheter. Då gäller samma villkor.


                                                                                             




Liknande inlägg:

Jämställdheten är nära-i alla fall för männen

Hon är gravid och dejtar män-Vilken hora!

Har du bara rättigheter men inga skyldigheter?
                                                                                    

Det här gör mig så fruktansvärt upprörd!
Hur kan det ens vara lagligt, att det får finnas ett sånt här spel??

Jag finner inga ord, bara så sorgligt, respektlöst S.J.U.K.T!!

Tänk dom som förlorade sina barn där på den ön, att det nu finns ett spel som baserar sig på deras död.
Jag trodde verlkligen det fanns gränser för hur lågt man får sjunka, men uppenbarligen är det inte så.

Nej. Jag vet inte vad jag ska säga om detta mer.



                                                                                      

Skulle du klara av att gifta dig, utan att ens ha sett dig i spegel innan?

Det gjorde nyligen en kvinna som heter Kerstin Gruys. Den 26 mars i år bestämde hon sig nämligen för att varken se sig själv i spegeln eller på kort under ett års tid. 

Hon gör det som en del i den forskning hon håller på med, där hon förknippar många av sina negativa tankar med sin egen spegelbild.

Ärligt talat så tror jag inte att jag skulle klara av det. Nej. Jag vet att jag inte skulle klara av det! 
Alla säger att utseendet inte är viktigt, att skönhet kommer inifrån, och visst...jag håller med om det. I viss mån.

Skönhetsidealen som finns idag är inte bara orealistiska utan även sjukliga (de flesta även ganska fula om ni frågar mig) Men det är ju upp till var och en att se ut som de vill.

Det är dit jag vill komma. Skönhet i sig ska det inte vara fel på, men däremot idealen. En riktig klyscha som faktiskt stämmer till 100%, det är ju att skönheten ligger i betraktarens ögon!

Sen är det ju så att vi är väldigt snabba på att dömma efter utseendet. Även om man självklart ändrar sig om/när man väl lär känna personen och ser "insidan"

Jag ska dela med mig av ett typiskt exempel, och jag lär väl bli hynchad för det här, men ändå :-)

Första gången jag såg Idol med Anders och Laila Bagge, och fick höra att de hade varit gifta, så var min allra första tanke "Hur kunde han få en tjej som henne"  (Hon snygg, han mindre snygg) Sen lärde jag känna Anders, och ändrade uppfattning till "Hur kunde hon få en kille som honom?"  (Han störtskön, hon divig) Nu däremot har jag totalt ändrat uppfattning om dem bägge två, och tycker att de är perfekta för varandra! Även om de inte är
gifta trots hans felsägning i fredags...hahaha

Vart jag vill komma är att hur man än ser ut på utsidan, så lyser insidan igenom för eller senare. Men att försöka ändra på detta genom att inte se sig i spegeln under ett års tid...nej, jag förstår inte riktigt vad hon vill åstakomma med det? Hon är ju fortfarande samma  person.

                                                                                      

Om man nu har gift sig med någon. Lovat den evig trohet. Kanske skaffat barn med den personen.

Varför ska det då vara så förbannat svårt att vara trogen????

Är det något som retar upp mig, så är det just otrohet och lögner. Mer än något annat. Det är så fruktansvärt fult gjort, att svika den som litar på dig mest av allt, att gå bakom ryggen på någon som har offrat flera år av sitt liv på dig!

Jag ska inte ljuga. Jag var själv otrogen när jag var yngre. Tonåring, som inte visste bättre. Innan jag visste hur det kändes att själv bli utsatt för det.
Som jag skrev om igår, så har jag fått äta upp det med råge!
Känslan av att bli bedragen under flera års tid, lögner som inte går ihop, att bli suldbelagd själv när man ifrågasätter, och bara bli kallad svartsjuk och misstänksam.....det går inte att beskriva den sorgen.
Känslan av uppgivenhet. Att man har slängt bort så många år av sitt liv på någon som bara har lekt med ens känslor.

Kanske baserat på mina egna upplevelser, som jag blir så arg när jag läser om fler och fler av kändisarna som har bedragit sin fruar. Och ja, jag vet att även kvinnor är otrogna emellanåt, men jag generalliserar väldigt mycket när det gäller sånt här.
Tiger Woods, Arnold Schwartznegger, Jesse James och nu senast Ashton Kutcher.

Varför ska det vara så himla svårt att hålla byxorna på???!!!!
Är man gift så är man. Vill ni ut o strula runt, skilj er!

Som jag har skrivit om förut, så kan jag inte förstå att det inte är olagligt att vara otrogen? Det är brott att bryta mot vilket kontrakt som helst, men äktenskapet får du bryta mot hur mycket du vill, detta trots att du lovat den andra evig trohet.
                                                                                                 

Det finns farliga människor i världen.
Mördare, våldäktsmän, pedofiler, terrorister, rånare, osv osv.

Tänk om deras föräldrar hade fått genomgå ett test innan de skaffade barn. Hade de inte blivit farliga då?
Kanske. Kanske inte.

Det diskuteras ju livligt nu om det ska införas licenstvång för att få äga vissa hundraser.
En hund föds inte farlig, vilken ras det än är!!

Jag tycker att det är en bra ide med licens, men i så fall ska det finnas på alla raser, oavsett om det är en bulldog, pitbull eller pudel.
Det samma borde gälla för att få skaffa barn. Funkar kanske inte i praktiken, men helt klart är vissa människor inte lämpliga som föräldrar. (läs mer här)

När vi skaffade våran hund hade jag ingen erfarenhet av hund tidigare. Knappt Jonas heller. Ändå skaffade vi oss en dobermann, och hon blev den snällaste hunden man kan tänka sig. Hon har aldrig gjort en fluga förnär!

Jag har träffat många småhundar som är mycket farligare än vad hon är. (läs ex här)

Jag blir så arg på denna rasistiska inställning gentemot vissa raser!

Det är ju som att säga att invandrare får inte skaffa barn utan licens, för det är de som begår flest brott. Eller muslimer får inte föröka sig alls, för då blir de terrorister!


Inför gärna hundlicens, men på alla hundägare. Då kanske det inte skulle bli som för den lilla valpen som cirkulerade på FB nyligen. Den som lämnades in hos veterinären för avlivning, för att ägaren hade gjort ett "felköp"

                                                                                               


                                                              
                                Missa inte min tävling där ni kan vinna ett gratis tandsmycke.
                                                         Avslutas idag. Klicka här!

Jag fortsätter att läsa om den här diskussionen kring Gunilla Persson och hennes dotter Erika.
Har även hittat till Gunillas blogg, där man kan läsa exakt vad hon säger om det hela.

Jag tycker, som jag har sagt förut, att det är synd om lilla Erika. Detta baserat på vad de visar på tv. Hon ser alltid ledsen ut, är tyst och svarar bara med "Ja mamma" och "nej mamma"

MEN!

Detta är endast baserat på vad de väljer att visa på tv. Ingen utav oss som ser programmet vet hur det är i verkligheten. Kanske är det så att lilla Erika verkligen VILL bli sångerska, fast att hon bara är så blyg att hon blir nervös inför kamerorna. Jag säger inte att det är så, men kanske. Som Gunilla skriver, hon känner sitt barn bäst. Förhoppningsvis vill hon hennes bästa.

Min fråga är bara:

Vart är pappan???? Har han ens något att säga till om???

Jag vet själv hur det var när min dotter var 8 år. Hon älskade att ställa upp på kort, hennes högsta dröm var (och är) att bli en "superstar"....och hon bad mig hjälpa henne att bli det.
Jag skickade in några bilder på henne till en av Karlstads största modellagenturer, mest på skoj, men hon blev antagen med en gång!

Redan efter en vecka ville de att hon skulle ställa upp på en fotoshoot, för ett känt matmärke. Det skulle ta en timme och hon skulle tjäna 1000:- (Läs om detta här)

Självfallet satte hennes far sig i vägen för detta. Han ville inte att hon skulle bli modell, för att de "svälter sig själva genom att spy på toaletter" Hmmmm, vadå generallisera?

Nåja, där sprack hennes drömmar, och vi fick lägga ner det tills hon blir gammal nog att bestämma själv.

Hade hon däremot fått ta uppdraget, så hade jag självklart fortsatt att stötta henne så länge hon hade den drömmen. Låtit henne ta de uppdrag hon själv ville, funnits med vid varenda plåtning och hjälpt henne med allt som krävdes. Men hade hon varit sjuk, skulle jag ha förbjudit henne att ställa upp, hur gärna hon än ville själv!

Vart går gränsen för att ställa upp för sitt barn med sina drömmar, och att pusha för hårt?
Hur kan en utomstående ta detta avgörande som bara får se det som väljs att visas utåt?

                        Nedan ser ni en av de bilderna jag skickade in som fick henne att bli uttagen.




Missa inte min tävling där ni kan vinna ett gratis tandsmycke. Avslutas imorgon. Klicka här!

                                                                                      
Jag gillar debbatter.

Jag har själv startat några såna här i min blogg, och jag älskar att läsa bloggar där det debatteras om olika saker. 
I dagens bloggvärld är det stora ämnet just nu "Skillnaden mellan könen"s-vara eller icke vara.

Jag tycker det är intresseant att läsa bloggar som vågar stå upp för sina åsikter, ta som exempel Lady Dahmer. Hon vägrar bla raka sina armhålor, och stoltserar med det på sin blogg. Detta debatteras hit och dit. Rätt eller fel?

Eller Underbara Clara, som la ut en bild på sin son iklädd klänning på väg till kalas häromdagen. Det blev världens ståhej! Jippie sa vissa, andra klankade ner på henne som en dålig mor och förebild. 
(btw jag la också ut bilder på min son i kjol häromdagen)


Jag tycker alla har rätt till sin egen åsikt, jag läser, jag kommenterar. Ibland håller jag med, ibland inte. 
Jag läser andras kommentarer, och försöker se saker och ting från båda håll. Det är ju det som är meningen med en debatt. Att prata för sin sak, att förklara varför man tycker si eller varför man tycker så. Sen kan inte alla tycka lika, hur mycket man än förespråkar det man står för, hur rätt man än tycker man har, så ÄR VI ALLA OLIKA.

Då får man ju respektera det.



Vad jag inte kan begripa, är denna smutskastning som nu har påbörjats, mellan Schulmansklanen och delvis ovan nämnda bloggare.

De tycker helt olika, och det är ok. Men nu är det ju nästan dagisfasoner så som de håller på att försvara sig mot varandra. Jag kan förstå det, för blir man attackerad så gör man det. Man blir defensiv och vill försvara sig...men varför inte bara nöja sig med att "du tycker så och jag tycker så här"?

Vad kommer det sig att så många, och nu menar jag inte just i detta fallet, utan generellt, börjar smutskasta och komma med personangrepp bara för att någon inte tycker som en själv?

Ta som ett litet exempel. Jag skrev ett inlägg om att jag tyckte min vän var lik Foki. Då fick jag en kommentar, från en som uppenbarligen inte tyckte det, och hon kallade mig i stort sett för rasist. "Alla asiater är lika va?"

Nej. ABsolut inte. Men om det hade varit en asiat och en albino så hade de ju antagligen inte varit så lika, eller?

Det hade lika gärna kunnat räckt med att säga. "Nej, jag tycker inte att de var lika" Punkt.

R.E.S.P.E.K.T.


                                                                              

Nu får ni gärna hjälpa mig att tala om hur jag ska göra?

Idag när Naomi hade ridning, så tog jag och Jonas med oss Nino dit på en promenad för att titta på när hon red.
Vi kom dit fem över sex, (ridningen började halv sex och håller på en timme), och då höll de på att springa runt på stallgården och lekte dunken?!

Jag gick fram till ridläraren som satt och pratade med några vid fiket, och frågade henne om det inte var någon ridning idag.

"-Jo, sa hon, men det är teori." Och så vände hon mig ryggen.

Ooookkeeejjj..... Det ser inte ut som teori, tänkte jag men jag väntade en stund för att se vad som hände. När leken var slut ropade hon in barnen, och frågade dem:

"-Vad vill ni göra nu? Vill ni köra kurragömma eller ska ni ta dunken en gång till?"

"-Dunken!" ropade alla barn och sprang ut och lekte igen.

Då gick jag fram till henne igen, och sa:

"-Ursäkta mig, jag måste bara fråga. Du sa att det var teori, men de leker ju bara? "

"-Ja, men vi har haft en tipspromenad också." sa hon då och vände mig ryggen igen.

Ok. Jag och Jonas vände och gick hem igen, men när Naomi kom hem sa hon att de hade haft en kort tipspromenad med 10 frågor, resten var lek.

Och det betalar vi 200 kronor för?!

Jag vet ju hur jag är. Jag överreagerar lätt, och just såna här småsaker kan reta gallfeber på mig. När jag betalar så mycket pengar för en ridlektion, och så spenderar de 3/4 av tiden till att leka.
Särskilt när läget är som det är också, och Naomi ofta "missar" varannan lektion då hon är hos sin pappa, som vi ändå får betala för, då vill man ju ha ut det mesta de veckorna hon är där.

Vad tycker ni? Överreagerar jag?
Eller borde jag ringa hon som är chef för ridskolan och fråga henne om man inte ska få valuta för sina pengar?

I våra plånböcker är 200 kronor väldigt mycket pengar för en tipspromenad och leka dunken.


                               En bild från ridningen för 2 veckor sedan. Då de faktiskt red.
 
                                                                                        

Igår när jag startade datorn så loggades jag automatiskt in på Naomis msn.
Det tog kanske 3 hela sekunder innan det blinkade till nere i hörnet.

"Nytt meddelande från Peter"

"-Hej. Har du tagit nakenbilder än?"

ÅHHH! Den grisen! Jag mår så illa. Jag började chatta med honom och tänkte jag skulle se om jag kunde avslöja honom denna gången. Många undrar varför jag inte tar bort honom från hennes msn, men jag är fast besluten att sätta dit den grisen. Tar jag bort honom har jag ingen koll, nu vet jag på ett ungefär hur långt han har gått och vad han sysslar med.
Men jag har stenkoll på min dotter när hon är på msn, och hon vet mycket väl att hon inte får chatta med honom!

Så här ser statusen ut på hans MSN...



Jag frågade honom varför han hade en sån status, och han svarar då....

"-För att jag vill göra det med en oskuld. Är du intresserad?"

Han tror att den han chattar med är 10 år.

Han har nu gått steget längre alltså. Sist var han inte intresserad av att träffas, nu var han på med en gång.

Idag är det jag som skriver ut det här och åker in till polisen. Igen. Inte för att jag tror att de kommer att göra något, men hur kan de låta ett sånt svin komma undan! Det är ju bara en tidsfråga innan något händer!

Snälla ni, håll koll på era barn när de sitter vid datorn. Det är vanligare än vad man tror.

Läs mer om pedofilen här.
 
                                                                                    

Nedan ser ni det omtalade klippet från måndages avsnitt av Svenska Hollywoodfruar.

Gunilla Persson uppmuntrar här sin dotter att spy, för det är Jesus som gör så hon spyr.
De har bett till Gud om att hon ska klara av att sjunga, och nu gör han så hon rensar halsen från slem....
genom att kräkas.

Tyvärr är jag inte ett dugg förvånad över den kommentaren.
Har man någonsin levt tillsammans med en person som är så hjärntvättad av religion,
så vet man att det där är vardagsprat.
Det är det som är så skrämmande.

Jag tycker så synd om lilla Erika, man ser ju att hon inte mår bra, hon verkar helt styrd av sin mor, som barn med en hjärntvättad förälder ofta kan bli. Det är rädslan som styr dem, inte respekt. Inte egen vilja.

Hot och uppmaningar om att det är "Guds vilja"

Jo, jag känner igen det där. Allt för väl. Tyvärr.
(Läs här om varför)


Läs liknande inlägg här

                                                                               

En sån här nyhet gör att hela dagen är räddad :)

Så himla fint att se, att även i djurvärlden övervinner kärleken allt ♥

En liten lejonunge ramlar ner för ett stup, och alla står och tittar efter den men den som till slut riskerar livet för den lille är mamman själv..... Och vissa säger att djur inte har känslor...då kan man fråga sig vad det här handlade om?
(klicka på bilden för att se hela bildspelet)

Sen vill jag bara passa på att säga, att jag tycker det är HIMLA bra att Aftonbladet uppmärksammar förändringarna på Facebook som har skett den senaste tiden. Hoppas verkligen att de inser vilken miss det har blivit och ändrar tillbaka snarast!!! 

Vad känner du? Vill du gå ur Facebook efter att de nya ändringarna har trädit i kraft???


                                                              

Jag var nyss inne och läste Lady Dahmers senaste inlägg om jämställdhet, och hur männen även de skulle få mer att säga till om tex i vårdnadstvister osv.

Om världen blir mer jämställd så skulle papporna få mer tid att vara hemma med barnen, och de skulle då ha mer att säga till om i en eventuell vårdnadstvist.

Nu kan ju jag bara prata utifrån egen erfarenhet, men i mitt fall tycker jag att just den rättigheten har gått nästan snäppet för långt! Det enda jag har fått höra under de 6 år som jag nu har legat i en vårdnadstvist, det är att pappan nu för tiden ska ha exakt samma rättigheter som mamman.

Jag tycker det är helt rätt. Självklart ska de ha det! Jag bestrider inte det, men det ska väl ändå baseras på PERSONEN i fråga, inte bara rätt och slätt, "mannen har samma rättigheter"?

Jag säger som jag har sagt så många gånger förut, med rättigheter kommer också skyldigheter!

Att totalt strunta i att ta något ansvar under barnets första 2 levnadsår, för att sen riva upp allt genom att komma och kräva sina rättigheter, och komma och gå som han vill....då ska man inte ha samma rättigheter....vare sig man är man eller kvinna!

Men nu är det som att rättsystemet struntar i allt sånt. Jag får känslan av att de har använt vårat fall som något slags exempel.
"Här ska vi minsann visa att pappan har samma rätt som mamman"

Det har gått överstyr, ungefär som att låta en kvinna bli president utan att hon har någon som helst utbildning....bara för att visa att "jo, vi är visst jämställda"
Ok, dåligt exempel, men jag ville bara försöka förklara hur jag menar.

Allt måste ju dömas fall till fall, inte bara efter den jämställdhet vi strävar så efter i dagens läge.

                                                                                     


Ni får inte missa min tävling där ni har chansen att vinna biljetter till Britney Spears koncert!

Första tanken när jag ser den här reklamen är att jag blir förbannad.
Ännu en gång ska en tjej behöva agera sexsymbol, och förnedra sig själv för att få uppmärksamhet.
Sen när man ser slutet, så kan jag ju faktiskt inte låta bli att skratta.

Man får liksom känslan att HAHA, tji fick ni era äckliga gubbar som satt där o dräglade!

Men still......jag skulle inte vilja att den här reklamen sändes på svensk tv. Att behöva genomlida den tillsammans med min man och barn, behöva sitta och se på en porrskådis som smeker sig själv för att få männens uppmärksamhet.

Har det verkligen gått så långt?
Att det krävs att kvinnorna säljer sig själva och använder sex för att få männens uppmärksamhet?
Sjukt!



                                                                                


Missa inte min tävling där du kan vinna ett valfritt tandsmycke!

Inatt avlivades Troy Davis. Trots att flera vittnen tagit tillbaka sina vittnesmål, och att tvivlen om hans skuld är många.

Dödsstraff upprör. För eller emot. Rätt eller fel?

Jag har skrivit ett inlägg om detta förr, här. Jag säger som då, jag är för dödsstraff, men då ska man vara 100% säker på att man har tagit rätt person. Och brottet ska vara oförlåtligt.

Nu vet jag att många exploderar av vrede. "Men hur ska man nånsin kunna VETA att man tagit rätt person?"

Ja. Se som till det där äcklet (vill inte skriva hans namn) som dödade alla barn på Utöya i somras. Där kan man vara ganska säker tycker jag.
Han förtjänar inte att leva i mina ögon.

Folk får tycka vad de vill. Är jag en lika hemsk människa som mördaren om jag tycker han förtjänar att dö? Nej, jag tycker inte det. Han har kallblodigt haft ihjäl massor av barn som inte gjort något fel, orsakat tusentals med människor livslångt lidande, och han visste precis vad han gjorde.

Då har man inte gjort sig förtjänt av att leva vidare. Tycker jag.


                                                                                     

Missa inte min tävling där du kan vinna ett valfritt tandsmycke!

Jag har funderat en del på detta, särskilt nu när jag gått och haft ont i magen i några veckor som jag skrev om igår. Självklart kom oron att det kunde vara ett missfall, eller ännu värre, ett nytt utomkvedes.

Varför är det så tabu att prata om missfall?

När man blir med barn så är det ju nästan som en oskriven lag att man inte får berätta om det före de där lååånga 12 första veckorna....får då är risken för missfall så stor.
Än sen???

Jag kan inte begripa varför man inte kan få dela med sig av sin glädje när den är som störst, bara för att det finns en risk att du kan förlora glädjen?

Tänk om det vore detsamma med allt annat?

OJ! Jag vann 21 miljoner! Men det är bäst jag håller tyst om det i 3 månader, för jag kan ju bli rånad annars....

Att bli med barn är ju för många den allra största glädjen i livet, varför ska det då vara så fel att man talar om det för alla i sin närhet direkt när man får reda på det? Det är ju då man är som gladast, då man vill skrika ut det till hela världen!

Jag har förstås full respekt för de som väljer att vänta. Vill man inte riskera att behöva tala om för alla om det skull egå fel, så förstår jag det.

Men varför utgå ifrån att det kan gå illa?

Om man nu råkar få ett missfall, då är det väl bra om folk i ens närhet känner till det, så de kan förstå sorgen man känner i allt detta? Om ingen vet att man varit gravid, om ingen vet att man blev så fruktansvärt besviken när det älskade lilla fostret i magen som man hoppades på och längtade efter sedan dör....hur ska då folk kunna sätta sig in i hur det känns?

Varför får man inte prata högt om det?

Jag har fått 2 utomkvedeshavadeskap. (kan läsas om här) Jag skäms inte för att prata om det. Det var ingenting jag kunde göra någonting åt. Första gången visste jag inte ens att jag var med barn, andra gången hann jag veta om det i ett dygn. Men det dygnet hann vi planera så mycket. Och sorgen var så stor när de var tvungna att ta bort det. "DET" Vårat barn.

När vi sedan fick veta att vi väntade Nino, så fick vi göra ultraljud redan i sjunde veckan, men sedan talade vi om det för alla i våran närhet. Vi var ju så glada!  Hade det gått fel då så hade jag inte skämts, för det är inget man kan göra något åt.

Är det inte så, att delad glädje är dubbel glädje. Delad sorg är halv sorg?

                           
                               En bild på mig samma dag jag fick veta att jag väntade Nino,,,
                                                                                             

Missa inte min tävling där du kan vinna ett tandsmycke.

Jag har ju skrivit tidigare om att jag tycker Gunilla i Svenska Hollywoodfruar är den som är roligast att titta på.
Detta innebär INTE att jag gillar det hon står för, utan tvärtom!
Man stör sig så kopiöst på henne, det är därför hon gör bra tv...för det är ju lite det man är ute efter när man ser såna realityprogram.

Däremot kan jag inte få grepp om det här med hennes dotter. Eller "docka" kanske jag borde säga, för det är så hon behandlar stackars Erika. Det syns ju lång väg att denna lilla flicka inte trivs med all uppståndelse, och att tvingas iväg på modevisningar mm när hon är sjuk kan inte vara roligt. Men allvarligt talat, hon måste ju ha varit minst 50 år när hon fick sin dotter eller?

I gårdagens avsnitt försäger hon sig ordentligt när hon tror kamerorna är avstängda. Se själva.

I närheten av vårat hus ligger det ett riktigt gammalt ruckel.

Igenväxt trädgård, tejpade fönsterrutor, plyfaskivor för fönstrena, katter som hänger överallt....ja, det är riktigt fallfärdigt.
Jag har sett han som bor där inne några gånger, och man kan se att han inte är riktigt "normal". Jag vet inte vad jag ska använda för ord, jag menar inget elakt med det, men det syns att han är en enstöring, ser ut som en riktig eremit om jag ska beskriva honom med ett ord.

Varje gång jag åker förbi hans hus så tycker jag synd om honom. Det måste vara kallt och ensamt där inne, men man vet ju inte hans story?

Så häromdagen när jag åkte förbi så stod det helt plötsligt en till salu skylt utanför!
Jag ringde Jonas med en gång, eftersom han alltid har sagt att om det blir till salu vill han köpa det och rusta upp det, eftersom läget är helt underbart precis vid älven med strandkant o allt.
Vi letade på Hemnet men kunde inte hitta det, så då ringde Jonas till fastighetsbyrån som hade det....

"-Nej, tyvärr....sa de. Skylten har visst fått ben. Dert huset är inte till salu"

Alltså, det där gör mig så förbannad!!

Nästan var och varannan dag när jag åker förbi så ligger både soptunnan och brevlådan ner, men jag har "hoppats på" att det är vinden som har blåst ner det.
Nu vet jag bättre.

Det är verkligen någon/några som håller på att jävlas med denna stackars mannen!!!

Det gör mig så arg och ledsen att jag mår illa!
Han har det säkert jobbig nog ändå, utan att behöva stå ut med en massa mobbning...

Nästa gång jag ser soptunnan eller brevlådan ligga ner, så tänker jag i alla fall gå ur bilen och resa de upp.

Funderar även på att slå läger utanför hans hus och vakta det från kräken som jävlas med han....


Mobbning är lika illa vilken ålder offret än har.


OBS! Missa inte min tävling, där ni kan vinna ett valfritt smycke!

Det står stora rubriker på Aftonbladet om att tv3 har tagit in en dömd brottsling i programmet "Ensam mamma söker".

Herregud! Katastrof!

Eller?
Nja, läser man vidare lite så ser man att det står att det han har blivit dömd för är faktiskt inte värre än att han köpa ut sprit åt en 15-årig flicka. Straffbart? Javisst?

Förtjänar han att aldrig hitta kärlek på grund av sitt felsteg? NEJ!

Det står visserligen att han samtidigt anmäldes för våldtäkt på flickan också, men detta har han friats för i både tingsrätt och hovrätt.....

Oskyldig tills motsatsen bevisats....eller????

Herregud, alla riskerar väl att bli kär i "fel kille", vare sig det är via ett tv-program eller i verkligheten! Det där är väl så typiskt Sverige? Har man en gång blivit dömd och suttit i fängelse, så är du för alltid dömd. Sen spelar det ingen roll vad brottet är, eller om personen i fråga har avtjänat sitt straff. En gång brottsling, alltid brottsling.

Tycker ni det är rätt?


OBS! Missa inte min tävling, där ni kan vinna ett valfritt smycke!

 
Naomi frågade mig igår om hon fick ha ett pyjamasparty nu till helgen, med några kompisar från skolan, och det får hon ju så klart.
Det enda som gör mig lite fundersam är att hon vill även fråga några killkompisar om de vill vara med.....

Egentligen tycker jag inte att det är någon big deal.
Det är ju inte så att jag oroar mig för att något ska hända, men jag blir ändå lite osäker på om jag ska låta henne göra det eller inte.

Jag vet ju att jag själv hade en killkompis som ofta sov över hos mig när jag var liten, men det var ju min bästis och han var som en bror för mig.

Jag tror nog att jag mest oroar mig över att det inte kommer att bli någon sömn för dem, utan att de kommer att busa hela natten. :)

Går jag med på det så får de nog ligga i skilda sovrum i alla fall.

Hur skulle ni ha gjort?
Hade ni tillåtit det?
Eller tycker ni att det är en helt galen ide'?

Idag är det 10 år sedan.
10 år sedan terrorattackerna i USA förändrade hela världen.
Det uppmärksammas överallt, tidningarna skriver om det, tv visar dokumentärer dygnet runt.

Vad minns vi egentligen om den 11 september 2001?

Jag minns vad jag gjorde.

Jag var hemma i min lägenhet med Naomi, som då bara var 4 månader.  Jag höll på och  packade ner saker som jag skulle ha med mig ut till min mor o far, eftersom jag skulle dit ut o övernatta. Min faster och farbror från Frankrike var där på besök.

Jag hade på radion i bakgrunden, och hörde att de pratade om något plan som kraschat i Usa, men helt ärligt så reagerade jag inte så mycket. Troode att det var något ploj bara, så jag engagerade mig inte i att förstå vad det var som hade hänt.

Inte förrän min syster kom och hämtade oss för att köra ut oss till mor o far.

Hon frågade om jag hade hört vad som hade hänt, och jag sa att , jo, jag hade hört något om ett plan som kraschat eller nåt....men då förklarade Sara exakt vad som hade skett, och mitt hjärta stannade nog ett slag när jag insåg allvaret!



Naomis pappa bodde ju inte bara i USA då, utan jobbade även på flygplatsen i Salt Lake City!!!

Jag blev med en gång fruktansvärt orolig att något hade hänt, så jag sprang ner till min syster för att låna hennes dator så fort vi kom fram....

Så här skrev jag:

hi.....i heard about what happened in new
york......i can`t believe it....please let me know how
you are doing.........promise me you
won`t fly any where....and let me know how you are
doing......are you working now the way things are...or
maybe there is more to do now.....take care of
yourself..åsa.

Och fick till svar:

hey asa.........thanks for the message............i am okay and i am here at work...........i was..........on my way to sweden.....on wed.....but that will now not happen......they have shut down all of the transportation...........in america........all airplanes............all trains ......and all buses.............there have been at least 5 airplanes.....that have been hijacked..............and 3 of them have crashed.........into the world trade centers and the pentegon...............so things are very crazy here.................i will let you know as soon as i find out something..........please kiss and hug naomi for me...............i hope you are doing good................


Sen satt vi hela kvällen och natten och tittade på bilderna på tv, väntade på att höra mer om hur det hade gått, oroade oss och var som alla andra, chockade!

Vad gjorde ni, den 11 september 2001?