Madame Hoffa-En roligare mammablogg

Antalet barn som förs bort till andra länder i vårdnadstvister har mer än fördubblats det senaste, kan man idag läsa i DN.
Detta ska nu uppmärksammas och bildas ett nätverk av de olika partierna, vilket är bra.

MEN!
Kanske borde de jobba hårdare på att förebygga att något sådant här kan ske istället?

Jag vet ju av egen erfarenhet hur lite det tas på allvar när risken för ett bortförande föreligger, det är först när det är för sent som de svenska myndigheterna lägger ner resurser på att hjälpa.

Jag minns i somras när jag ringde Amerikanska ambassaden och försökte få reda på lite info inför Naomis USA-resa, och de bara skrattade när jag sa hennes namn för de visste precis vem jag talade om. Pappan hade under flera år lämnat in mängder av pass-ansökningar, och jag fick då även reda på att han ansökt om ett social security nummer åt henne.

Mer fick jag inte veta. Det var locket på!
Trots att jag är hennes mamma och har halva vårdnaden, så var jag inte amerikansk medborgare och hade därför inga rättigheter enligt deras lagar.

Jag ringde UD, polisen, svenska ambassaden i USA mm mm, ingen kunde hjälpa mig.
Det enda jag fick höra var att: "Du får helt enkelt vänta och se om han behåller henne där, då kan du göra så och så."

DÅ! När det är för sent.



Är du orolig att ditt eller något barn du känner ska bli bortförd?
Kontakta Saknade Barns Nätverk. De har hjälpt mig mer än någon annan.

Det här måste väl vara värsta mardrömmen för en förälder?? Att se sitt barn ramla ur karusellen.
Samtidigt som jag inte kan förstå hur de kan låta en 3-åring åka själv?

Minns när jag åkte aerovarvet på Liseberg, och mäkte att min bygel inte satt fast ordentligt.
Då var jag rädd kan jag säga!
Eller när vi var på Liseberg dagen innan Rainbow rasade....

Tycker nog ändå att det är Nöjesparken som bär ansvaret här, eller vad tycker ni?

Idag kan man läsa på Aftonbladet om den stora överraskningen som Kenza har planerat.
Hon har tillsammans med Misha Barton tänkt ordna en ordentligt fest i Stockholms stadion för alla sina bloggläsare.

Jag känner att jag kanske borde göra något för er då?
Funderar på att åka till LA och hämta hem en kändis jag med, så kan vi ju vara i simhallen eller nåt?

Men en rolig kändis då, inte en B-skådis.
Vad sägs om Jim Carrey? Skulle ni vilja komma på min och Jims fest om jag ordnar en?

             

Gick med i ett forum på Familjeliv häromdagen, för oss som har haft utomkvedes.
Jag har ju haft 2 stycken, varav den första var väldigt besvärlig och jag fick äta cellgifter osv.
Vid mitt andra X så opererade de bort min ena äggledare, vilket har lett till en del svårigheter för oss att få barn.

På det här forumet läste jag om flera andra som har fått ut ersättning från sina försäkringsbolag, både för "medicinsk invaliditet" och ärrbildnad. En av tjejerna fick 64 000:-!

Enligt mitt försäkringsbolag har jag inte rätt till någonting? Jag är visst både för gammal, och har fel bolag.
Man ska vara under 25 och ha Trygg Hansa.

Är det inte fel att den ena har rätt till så mycket, medans den andra inte får någonting?
För samma skada?

Och nej. I det stora hela har inte pengarna någon betydelse, men som plåster på såren liksom.

Stor grattis till Viktoria & Daniel som inatt blev föräldrar till e liten flicka!

Vill bara hälsa att behöver ni några råd eller så så är det bara ni hör av er.
Jag har ju ändå fött två barn så jag har ju lite erfarenhet....

Men som ni vet, goda råd är dyra.

Så fort man läser en artikel om föräldrar idag, så är det någon som ska leda in samtalet på hur svårt det är för pappor att vara jämställda när det handlar om vårdnaden om barnet. De påpekar att det hela tiden är mamman som drar det längsta strået när det kommer till att få vårdnaden om barnet.

Jag håller med om att det länge har varit så, men jag tror inte det hör till vanligheterna idag. Eller också är det bara så att jag har haft oturen att mitt fall används som något slags praktexemplar för att påvisa att pappan har samma rättigheter.

Jag håller självklart med om att det är så det ska vara. Båda föräldrarna ska ha samma rättigheter, om båda föräldrarna tar samma ansvar!

Jag kan ju bara tala utifrån egen erfarenhet, men jag tycker det verkar som att det har blivit totala motsatsen nu. Att de inte vågar döma till moderns fördel, med rädsla för att det ska verka just som att det är för att hon är moder.

Är det rätt att det går överstyr åt det hållet?

Så fort jag diskuterar mitt fall på något forum eller liknande, så får man det slängt i ansiktet att "jag tror jag ska få vårdnaden bara för att jag är moder"
Det handlar inte om det!

Det handlar om vem som är den lämpligaste vårdnadshavaren. Har det gått så långt att man som mamma inte ska kunna få vårdnaden längre, bara för att det tidigare var så att mamman oftast fck det?

Det vore ju som att säga att "män ska aldrig mer få bli chefer eller statsministrar, för det är alltid dom som har varit det tidigare."

Alla fall ska väl dömas individuellt, i en vårdnadstvist handlar det väl inte om jämställdhet utan vad som är bäst för barnet?
Är gemensam vårdnad bäst, då ska det vara gemensam vårdnad.
Är fadern lämpligast, då ska fadern ha vårdnaden.
Men om mamman är lämpligast, så borde detsamma gälla även för henne, oberoende av vad statistiken säger.

Eller?

Igår var jag på audition.
Jobb-audition.

Jag var inte ett dugg nervös förräns jag var nästan framme vid intervjun, och insåg att de som stod framför mig i kön var från Aftonbladet!

Precis bakom dem i kön stod jag när de filmade, och när killen står framme vid intervjun, så står jag vid bordet brevid och blir intervjuad.

Andra gången denna veckan som jag nästan är med på tv.

Vi börjar dagen med den tråkiga nyheten om sångerskan Whitney Houstons bortgång.
Tyvärr kom det ju inte som någon större chock, efter de senaste årens knarkskandaler runt stjärnan, men ändå måste jag säga att det känns lite tungt.
Hon var en av mina absoluta favoritsångerskor, och hennes film Bodyguard har alltid varit en av mina favoriter.

R.I.P Whitney!

Förutom de allra största hitarna så tycker jag att detta är en av hennes absolut bästa.

Nu ska vi öka jobben!

Åtgärder?

Cannabis till de sjuka.
Marijuana till de arbetslösa.
Hasch till de de gamla så de orkar till 75.

Om vi proppar alla fulla med droger så kan vi snart jobba från 10-95!

Nej då. Skämt åsido. Funkar det så för all del. Då får de ge vilken medicin som helst.

Det här klippet hittade jag på DN, och var bara tvungen att visa er.
Någon tror sig ha lyckats filma en livs levande mammut i en älv i Sibirien!

Ja. Jo. Sannolikheten är ju stor.
De dog ut för bara en si sådär 4000 år sedan, men EN har lyckats överleva ensam hela den här tiden, och till råga på allt hållit sig gömd också. Ända fram till i somras.

Men det är klart.....hade jag också haft så stor näsa och utstickande tänder, så hade jag nog också hållit mig gömd....

Jag tycker det ser ut som en vanlig elefant jag. Vad tror ni?



Vinn valfritt smycke till alla hjärtans dag!

Att man ska jobba tills man är 75 tycker jag låter som en alldeles strålande ide'!

Allvarligt. Tänk så här.
Vi behöver aldrig mer oroa oss för vår pension eller hur mycket pengar vi ska ha kvar att leva på.
Medellivslängden i Sverige är ju ändå bara 81 år, och de 6 åren som du har kvar då bör du ju kunna klara dig länge på.

Det kostar ju inte så mycket att spela bingo.


Eller......?
Är det kanske så att det enda som är bra med hans ide', det är folk äntligen får upp ögonen för vilken slavdrivare han egentligen är!

Nä men!
Vad är det jag läser på Aftonbladet idag?

Samhället hjälper inte barn i nöd.
Vilken chock!

Det här är ju inte något jag har uppmärksammat, eller till och med kämpat för under flera års tid....eller?

Vad är det för fel på samhället?
Vad ska krävas för att ungdomar ska få den hjälp de behöver?
Det klagas på att ungdomsbrottsligheten ökar, självmorden ökar, sjukskrivningar ökar....ja, men är det så konstigt när man bär med sig problem redan från ung ålder, på grund av att det inte fanns hjälp att få??

Så här står det i Aftonbladet:
"Samhället och vuxenvärlden måste ta sitt ansvar och fånga upp de här barnen i tid, ha kompetens i att samtala med dem och ge dem stöd. Det måste finnas tidiga och förebyggande insatser. Lärare och skolhälsovården har ett ansvar, men skolan måste också få resurser att kunna ge det stöd de behöver för att klara skolgången. "

Ja men gör det också, säger jag då!!!!

Igår såg vi på de nya avsnitten av 2 och 1/2 män.
Då fick Ashton Kutchers rollfigur reda på att han var uppväxt tillsammans med en gorilla som ett slags experiment hans mamma utförde.

Jag undrar om det är samma experiment som professor Annica Dahlström har baserat sina uppgifter på, angående att pappor skulle vara skadliga för sina barn?
(Läs mitt inlägg jag skrev häromdagen här)

Hon har nu nämligen, efter all uppståndelse, gått ut och hävdat att det finns " studier som gjorts på apungar som inte fått tid med sin mamma, där ungarna sedan i vuxen ålder utvecklar kroniska sjukdomar, och menar att forskningen är direkt överförbar på människobarn."

Det måste väl kännas bra för alla pappor där ute, att veta att ni jämförs med en apa?


Klicka på bilden för att läsa artikeln

Min hemstad Lysekil.
14 maj i år.
5 män misshandlar och våldtar en kvinna i en lägenhet, vart efter de hotar att döda henne om hon säger det till någon.
Kvinnan mår så dåligt att hon försöker ta livet av sig.

Straffet för grov våldtäkt är fängelse i lägst fyra och högst tio år.

Dessa drägg fick, trots alla grova omständigheter, max 4 års fängelse.
En fick bara 2 år!

Det är väldigt märkligt att i detta landet går det inte att följa lagboken som säger att grov våldtäkt ger LÄGST fyra år!

Läs mer om detta här, där kan ni även se bilderna på dessa avskum.

Jag vet inte om jag har sagt det tidigare, men Sveriges rättssystem är katastrofalt!

Helt plötsligt, bland kommentarerna inne hos Lady Dahmer, så är det ett par stycken som länkar till den här artikeln.
En gammal artikel, från 2007, men otroligt aktuell just idag.

Jag bara skrattar när jag läser den!

En professor, som uttalar sig om att män är farliga för små barn. De borde inte lämnas ensamma med barnen förrän de är minst 3 år, behöver mamman en barnvakt ska hon hellre lämna dem hos mormor eller farmor, det är tryggare.

Ja, vad ska jag säga?
Vilket årtusende kom den här människan ifrån?

Gå in och läs artikeln bara!
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab

Ser på Aftonbladet nu att diskussionen kring barnmodeller fortsätter, och har tagit ny fart nu efter att den nya serien har börjar på tv 3.

Jag har inte sett något avsnitt själv, så jag har svårt för att säga varken bu eller bä, men efter det som visas i klippet nedan så verkar det ju helt sjukt!
Raka benen på sitt barn tycker jag väl i och för sig inte att det är någon jätte big deal. Jag skulle själv inte förespråka det, men det finns värre saker (tex detta)

Att låta sitt barn bli fotomodell är en sak, men att träna upp dem i poser och tvinga dem att göra sig till och sminka sig och än det ena än det andra är bara sjukt!

Ska barn fotas ska det göras i naturlig miljö med naturliga poser.
Som tex för ett klädföretag, klä på dem kläder och släng ut dem i lekparken. Sånt tycker jag är ok.
Det uppdraget Naomi fick (eller skulle ha fått) var för ett matföretag. Hon skulle ha ätit spaghetti tillsammans med en kille och det skulle ha påminnt om scenen ur Lady och Lufsen.

Att ett barn kan drömma om att bli fotomodell är väl lika naturligt som att en pojke (tex) drömmer om en karriär som fotbollsproffs. Sen beror det väl lite om hur gammalt barnet är? Kanske inte ska ta det så allvarligt när det är en 3-åring som säger det, men en 10-11 åring vet väl lite vad det vill?

Men som dessa mammor verkar bete sig är inte ok.
Att bete sig som dessa mammor gör är i samma klass som pappan som tvingade sin son att gå hem efter att spelat dålig innebandy.

Alltså fruktansvärt!
Men det finns ett mellanting. Tyvärr är det bara det negativa som visas upp.

Hur skulle det se ut om vi inte hade några barnmodeller?
Hur skulle blöjreklamen gå till?
Eller com hem reklamen utan tvillingarna?
Eller barnkläder för Polarn & Pyret?

Det är också modeller, men folk tänker inte på det, utan bara på de extrema fallen.

Igår såg vi på en film som heter Mockingbird don't sing.
Filmen är baserad på en verklig historia som utspelar sig på70-talet,om en liten flicka som blir instängd och fastkedjad i ett rum från 1 års ålder. När hon är 14 så räddas hon,och sen får man följa hennes kamp tillbaka till ett "normalt" liv.
Intressant och sevärd film.
       
                                          

Även om den utspelar sig på 70-talet, så får man ännu en gång en insyn i hur dåligt samhället fungerar när det gäller människor i kris.

Faktum är att jag under många år har funderat över att bli stödfamilj åt barn som har det svårt, och efter att ha sett denna filmen blir jag ännu mer övertygad om att jag vill det.

När jag var på arbetsintervjun förra veckan, så berättade killen att han hade fosterbarn, och han var mycket insatt i hur det fungerade. Han trodde jag skulle passa för det, och rådde mig att kontakta honom för hjälp om det skulle bli aktuellt, så skulle han hjälpa mig.

Frågan  är bara när man är säker på att man är redo för det?
Man vill  ju inte ta sig an ett barn och sen ångra det, då blir det ju ännu värre.
Har ni några erfarenheter av detta, hör gärna av er i så fall.

GAAAAAHHHHHHHH!!!!

Det är det första som faller mig in när jag läser den här sjuka artikeln om en mamma som köpt en fettsugning i present till sin 7-åriga dotter.
Inte nog med det, när dottern fyllde 6 fick hon ett presentkort på bröstförstoring som ska kunna nvända när hon fyller 16 år.

Jag har skrivit mycket i tidigare debattinlägg om rätten att få kalla sin barn fina, eller om barnmodeller och olika utseendeideal, men detta är nog ta mig fan det sjukaste jag läst på länge!

I mina ögon så förtjänar den här mamman inte ens att ha barn.
Att uppmuntra sina barn att skönhetsoperera sig måste vara bland det dummaste man kan göra som förälder, att sen göra det innan de ens är gamla nog att veta vad det innebär, jag det är inte bara idiotiskt utan rent utav helt hjärnbefriat!

                  
                                                             Bild tagen från Aftonbladet

Idag kan man läsa på nyheterna om att polisen här i Värmland tog hjälp av en sierska i sökandet efter en försvunnen man.

Jag tycker inte att det är något fel med detta.
Ännu en gång är det människors skräck för det okända och övernaturliga som får dem att döma olika livsstilar.

Denna gången ledde det inte polisen till den försvunne mannen, men jag skulle inte bli förvånad om det senare visar sig att han kanske befunnit sig i det huset som hon sa.
Jag kan inte riktigt se felet i att polisen använder sig av sierskor? Hade det varit någon av mina nära och kära som var spårlöst försvunnen, så hade jag gärna sett att de använde sig av alla medel för att hitta personen.

Jag har faktiskt en bekant som gick till en sierska en gång och det hon sa stämde precis. Tyvärr om jag får säga så. Jag tänker inte gå in på vad det var, men efter den händelsen så tror jag på det.

Vad tycker ni om detta? Är det rätt eller fel att utnyttja sierskor i polisarbete??

        

                                                                                                                            

Glöm allt snack om stage moms.
Här snackar vi barnmisshandel av högsta grad!

Man läser på nyheterna idag om en pappa som lämnat sin 10-åriga son ute i kylan, utan ytterkläder på sig, så att han skulle tvingas gå hem efter matchen.
Varför?

Jo. Han tyckte sonen hade spelat så dåligt på matchen!

En annan förälder har tagit på sig ansvaret och kört hem ojken, men hade det varit jag som hittat den pojken hade jag kört honom raka vägen till socialen! Vad sjuttsingen är det för en "förälder" som kan göra så mot sitt eget barn? Han hade ju kunnat frysa ihjäl!

Jag undrar vad som hände med den stackars pojken när han kom hem till sin pappa?
Vad händer idag när det har blivit så uppmärksammat?

Hoppas någon har ögonen på grabben, jag undrar vad hans mamma säger om allt det här?

Det blir ramaskri när en mamma anmäler sin dotter till en fotomodellskola, men pappor som beter sig så här är vardagsmat, skriker och gapar och pressar sina barn till det yttersta, men det hör man nästan ingenting om.

Fruktansvärt!