Madame Hoffa-En roligare mammablogg

Igår såg vi på en film som heter Mockingbird don't sing.
Filmen är baserad på en verklig historia som utspelar sig på70-talet,om en liten flicka som blir instängd och fastkedjad i ett rum från 1 års ålder. När hon är 14 så räddas hon,och sen får man följa hennes kamp tillbaka till ett "normalt" liv.
Intressant och sevärd film.
       
                                          

Även om den utspelar sig på 70-talet, så får man ännu en gång en insyn i hur dåligt samhället fungerar när det gäller människor i kris.

Faktum är att jag under många år har funderat över att bli stödfamilj åt barn som har det svårt, och efter att ha sett denna filmen blir jag ännu mer övertygad om att jag vill det.

När jag var på arbetsintervjun förra veckan, så berättade killen att han hade fosterbarn, och han var mycket insatt i hur det fungerade. Han trodde jag skulle passa för det, och rådde mig att kontakta honom för hjälp om det skulle bli aktuellt, så skulle han hjälpa mig.

Frågan  är bara när man är säker på att man är redo för det?
Man vill  ju inte ta sig an ett barn och sen ångra det, då blir det ju ännu värre.
Har ni några erfarenheter av detta, hör gärna av er i så fall.