Vårdnadstvisten
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade om hur det går i vårdnadstvisten och allt.
Det beror INTE på att det har varit lugnt och händelselöst, utan tvärt om!
De senaste veckorna har det varit väldigt mycket konflikter och tjaffs, stora som små, och jag håller på att bli gråhårig av att försöka hänga med utan att tappa behärskningen helt och hållet.
Ni som har följt mig ett tag vet ju att det finns en del saker som jag har kämpat för med näbbar och klor i många år. Så som att Naomi ska få någon att prata med på BUP tex. Utan att behöva gå närmare in på detaljer, så kan jag berätta att jag igår fick ett argt meddelande ifrån hennes pappa där han skäller på mig för att jag inte talat om att vår dotter har dessa problem.
Han hade fått höra det av någon utomstående, och kunde väl inte förneka det längre, och då drar han till med att jag aldrig har berättat detta. Konstigt då att vi har varit på BUP flera gånger där han nekat till hjälpen?
Välkommen till verkligheten! Är det enda jag har att säga då.
Detta är bara en av många diskussioner vi har haft nu det sista, det känns som om det är något hela tiden och det tar mycket på krafterna.
Nästa vecka ska vi få besked om familjerätten har tagit för beslut i vårdnadsutredningen.
Jag håller alla mina tummar för att de förstår att det inte fungerar med gemensam vårdnad denna gången, men tyvärr har jag väldigt små förhoppningar efter att ha blivit besviken så många gånger förut.
Men den här gången kan de väl ändå inte ha undgått någon hur infekterad konflikten är?
