Idag fick vi beslutet i vårdnads-och boendeutredningen
Tidigt i morse hade vi vårt möte på socialkontoret.
Jag hade frågat innan om jag fick ha med Jonas dit, som stöd, så tillsammans satt vi där jättenervösa och pinade oss igenom minutrarna av småprat innan de började läsa upp beslutet.
Efter att ha läst upp sina konstateranden om hur ett barn alltid mår bäst av att ha båda sina föräldrar och hur de önskade att det skulle fungera med en gemensam vårdnad så kände jag mig nu helt uppgiven och hade nästan tappat allt hopp, när de till slut läste upp vad de hade grundat sitt beslut på, och jag hör:
"Vår rekommendation till Tingsrätten är alltså att du, Naomis mamma, får ensam vårdnad och att hon har sitt stadigvarande boende hos dig"
Känslorna i den stunden går inte att beskriva!
Äntligen hade någon lyssnat, och trott på mig!
Både jag och Jonas började gråta, och samtidigt som den ena utredaren hämtade näsdukar åt oss, så frågade hon:
"-Ni är väl glada?"
Ja. Det är glädjetårar!
Nu väntar Tingsrätten och där kan ju fortfarande beslutet bli vad som helst, men det är ändå en liten seger att någon för första gången på 7 år har förstått.
