Jag försvarade mig mot inbrottstjuvar
Läste förut på Pernilla Walhgrens blogg, där hon berättade att hon haft en läskig upplevelse inatt då larmet hade gått.
Fick mig att tänka på en sak som hände för några år sedan.
Jag bodde i en stor 3:a i Åmål. Gammalt stuk med högt till tak och höga fönster.
Naomi var kanske 2 år då, och vi låg och sov en natt när jag plötsligt hör ett BRAAAAK utifrån köket!
Jag vaknade med ett ryck, helt övertygad om att någon hade brutit sig in i lägenheten.
Ni vet hur när man ser på skräckfilmer, så tänker man "Ring polisen" "Gå inte dit" osv osv.
Precis tvärtom allt det gjorde jag.
Jag slängde på mig morgonrocken, smög ut ur sovrummet, hörde fortfarande höga ljud från köket, det lät som om någon stod och öppnade alla luckor och jag var övertygad om att det var någon där!
Sen gör jag något som jag aldrig riktigt har kunnat förklara.
Mitt i all rädsla och försvarsinstinkt, så rycker jag åt mig något att försvara mig med. Första bästa jag ser.
En fjärrkontroll!
Så nu får ni tänka er, 2 stora vältränade tjuvar som står i mitt kök med pistoler och knivar, letar efter något värdefullt att sno (ja, jag trodde ju det) och så kommer lilla jag. En 23-årig liten flicksnärta med rufsigt hår, sidenmorgonrock och en fjärrkontroll i högsta hugg, smygandes ut för att försvara mig och mitt barn!
Självklart hade jag vunnit den matchen lätt om det nu hade varit så att det var inbrottstjuvar. Nu var det som tur var inte det, utan bara ett fönster i köket som hade blåst upp och stod och slog mot väggen.
Men visst var jag tuff? :)
Hejsan sötis hur har din dag varit hittills? :)
Checka gärna in min kategori "jag syr" och tyck till! :)
