"Varför gråter inte Emma?"
Solen skiner och jag satte mig intet ont anande på terassen för att läsa en bok jag införskaffade på bokrean.
"Varför gråter inte Emma?"
Skriven av Emma Jangestig, mamma till Max och Saga som blev mördade av tyskan.
Jag hann läsa nästan en sida innan första tåren rann nerför min kind. När jag hade läst färdigt nästan första akpitlet, så slängde jag ifrån mig boken och sprang in och slängde mig i knät på Jonas.....Stortjutandes!
Jonas blev vettskrämd:
"-Vad har hänt? Vad är det????"
"-Den,,,,den,,,,*hulkandes och snyftandes*....den e jättehemsk!!"
"-Vilken?"
"-Boo...ooo...oo..ken" säger jag och pekar på den slängda boken.
"-Tror inte att du ska få läsa mer ur den boken", säger Jonas och kramar om mig tröstandes.
Det kommer att bli en lång vår innan den boken är utläst.
Läs Emmas blogg här.
Åh jag förstår dig så väl. Jag kan inte heller med att läsa/höra om när barn far dåligt/dör/mördas osv.
Släng boken!
Inte för att den är dålig utan för att DU mår dåligt av den.
Jag ska kika in på mammans blogg nu och visa mitt stöd.
SÅ hemskt.
Att det bara får hända sånt här.
Hälsningar
Yohanna
Jag har också läst den där boken, och det var samma visa här.. Efter första sidan så rann tårarna, och värre blir det. Men faktiskt så kan man hela tiden läsa sig till Emmas styrka och mod, hon verkar vara en helt fantastisk människa och mamma.
Mäh den läser ja me nu... Dock bara slutet kvar... Bloggade om den häromdagen :)
Yohanna i Las Palmas: Ne, man kan ju inte blunda för allt som får en att må dåligt. Tror att det kan vara nyttigt att läsa den, få lite mer förståelse.
