Jag provocerar Lady Dahmer.
Det är roligt när man inser att man provocerar någon så mycket, trots att man faktiskt inte har någon som helst baktanke med att göra så.
Jag brukar ju som ni vet vara inne och läsa Lady Dahmers blogg emellanåt.
Jag tycker hon har en del vettiga åsikter, och tycker hon är stark som orkar kämpa så hårt för jämställdheten.
Jag ser mig också som en feminist, men inte så i den grad som hon är. Jag orkar helt enkelt inte störa mig på småsaker som att klänningar är rosa och lego ligger på killavdelningen. Just därför tycker jag det är bra att hon gör det!
Den senaste tiden så har jag märkt att mina kommentarer inne hos henne stör henne något kopiöst. Jag vet inte varför, för ibland skriver jag en enkel fråga, men hon är så van vid att få kritik så hon tror att jag menar det som kritik vilket jag inte gör. Så hon biter tillbaka och blir defensiv med en gång.
Flera gånger har jag märkt att det har kommit ett inlägg snart efter som jag känner är riktat direkt till mig, eller kanske ett twitter från henne där hon ifrågasätter varför vissa säger si och så, och så är det precis det jag har skrivit. Det är som om hon söker medhåll från sina läsare för att kunna stå upp mot mig.
Kanske hon känner sig hotad?
Jag vet inte, men jag menar inget provocerande. :)
Igår skrev hon ett inlägg där hon tyckte det var fel att det hette brandman, polisman osv, för det är ju inte bara män som jobbar med det.
Då tyckte jag att det var en odödig sak att reta upp sig över, för det är ju "bara" ett namn. Ska vi ändra alla "son"-namn också då kanske? Ta bort Jansson, Karlsson, Olsson osv eftersom det är mansnamn i från början.
Då skrev hon ett svar till mig i kommentarsfältet, och sen dröjde det inte länge innan det svaret hade blivit ett helt inlägg på hennes blogg.
Direkt riktat till mig!
Tycker faktiskt, att ska hon skriva ett helt inlägg riktat till mig, så kan hon ju länka till mig i alla fall :)
Haha håller med dig, en liten länk kunde hon ju ha bjudit på ;o)
Får tillägga att jag helt har fastnat för din blogg efter att ha hittat den i blogg-gruppen på FB. Blir helt förtvivlad då jag läser vissa av dina inlägg... finns det ngt, om än litet, man kan säga som ett "plåster" på såren? Tror inte det...
Jag läste också hennes blogg förut, men tröttnade när hon började att få lite mer uppmärksamhet. Allt det personliga försvann och åsikterna blev bara mer och mer extrema.
haha lite 14 årings nivå på de där asså :P
orka ha ett bloggkrig hon kan väl ta de me dej i fråga om de är nått hon stör sig på
Jag har också bloggar där dom tror att jag provocerar när jag faktiskt inte alls gör det.
Utan jag håller inte med om allt och det handlar faktiskt inte om att vara negativ..
En länkning vore absolut på sin plats :)
Kram
Grejen med henne är såhär , hennes blogg var skitbra , rena guldet de första fem månaderna. Vettiga analytiska texter och humor. Fint!
Men sedan när beröm och komplimangerna och fjäsket tog fart morskade hon till sig. Kvinnan är dock jävligt lättkränkt och alla som inte tycker om hennes HANDLINGAR och det hon SÄGER får vänta sig värsta kickersbråket.
Min bästa rekommendation , kommentera inte henne. Hon tål inte det. Mentalt är hon 13 år.
Tyckte oxå bättre om LD blogg förut. Men nu är den extrem. Nåde den som inte tycker som henne. Hon svarade en gång på en kommentar att personen skulle dö. Vilken nivå är man då på? Jag har ledsnat på genusdebatten och tycker ordet hen ãr lite fånigt. Skulle ngn kalla mig för hen skulle jag känna mig just fånig.
Åsa, nej du provocerar och hotar inte mig alls. Du inspirerar mig emellanåt, precis som många många andra av mina läsare, men låt oss inte överdriva din betydelse för mig. Jag behöver producera minst tre inlägg om dagen varav ett måste vara diskussionsmaterial. Jag måste vara igång konstant med debatten. Det är liksom mitt jobb, jag får betalt och då behöver jag prestera. Ibland blir det lite torrt i huvudet och då vidarutvecklar jag en aktuell kommentar eller så svarar jag indirekt på återkommande frågor.
Som nu senast. Du är inte den enda som har det där "bry dig om nåt viktigare"-argumentet. Tvärtom. Jag får den typen av kommentar VARJE dag. Ofta FLERA GÅNGER om dagen i olika diskussioner på nätet. Alltså allvarligt, jag skojar och överdriver inte.
Att du upplever mig som defensiv kanske beror på att DU inte är van vid att bli motargumenterad?
LILITH Man utvecklas som bloggare och då följer bloggen, men du har fel i att jag ska ha blivit mer extrem för jag har tvärtom tonat ner mig. Jag skriver inte lika hetsigt, argt eller provokativt längre. Ja, ibland så känner jag att det är synd men jag måste tänka på hur det tas emot nu när jag har fler läsare. Ta en titt i arkivet så ser du vad jag menar.
NINA ja jag sa "gå och dö" en gång. Du måste förstå att jag får väldigt mycket hat från folk som gärna vill berätta hur dum, ful, fet, äcklig osv jag är. Alla tycker nånting om mig och det jag skriver. Föreställ dig hur DU skulle uppleva det och om DU skulle förbli trevlig efter tre år av samma skit...? Fundera på det.
Personen jag bad gå och dö var en återkommande läsare som hade ovanan att kritisera min vikt om och om igen trots att jag bett henne sluta.
Jag är förbannat tålmodig och besvarar de flesta påhoppen sakligt och pedagogiskt. Det är mer än de flesta skulle klara av. Give me some credit.
Melissa nej jag har inget intresse av nåt "bloggkrig". lol. Du har nog misstolkat hela grejen tror jag.
