På andra sidan jorden
Idag har det gått en hel vecka.
Längre än så här har jag och Naomi aldrig varit ifrån varandra. Nu har vi 4 veckor kvar. 4 veckor!
Hur mycket jag än funderar, så kan jag inte förstå hur de tänkte när de kom fram till att det här är vad som är "bäst" för Naomi. Att aldrig ha varit borta från sin mamma i mer än en vecka, och helt plötsligt tvingas bort i 5 veckor, och till råga på allt till ett annat land och främmande människor!
Hur kan det vara bäst?
Det står i en journal från skolsystern, att Naomi brukar "spela sjuk" de måndagar hon ska hem till mig efter att ha varit hos sin pappa i en hel vecka, pga att hon längtar efter mig så mycket att hon vill hem med en gång! Och ändå tycker de att hon ska klara av 5 veckor på en gång?
Börja med att åka dit 2 veckor då. Eller att vara borta 5 veckor i samma land, så man ser hur det fungerar.
Men nej då, de vet ju bäst. För de känner ju henne. Eller?????
