Desperat hemmafru?
God morgon och hej o hopp!!!
Har varit in och lämnat Naomi, nu dröjer det en vecka tills nästa gång jag ser henne...:(
Det enda positiva med det är att jag nu kanske hinner få färdigt lite mer här hemma...var ju sjukt stressad förra veckan vilket leder till att man blir lite sämre som mamma när man aldrig har tid över.
Det är ju banne mig inte lätt, allt som ska hinnas med i vardagen....jag kan inte riktigt förstå det där faktiskt?
Varför räknas inte hemmafru som ett riktigt jobb? Jag kan garantera att de flesta hemmafruar jobbar hårdare än de flesta kontorsnissar (tex) gör. Städar, diskar lagar mat,dammsuger, tvättar golven, putsar fönster, bäddar, tvättar, handlar, tar hand om barnen m.m. Sen ska man försöka hinna med att vara en människa nånstans oxå, vara social, träffa vänner, träna, blogga (?) och vara en bra mamma....men nej nej, det är inget jobb!
När någon säger till mig att: "Du går bara hemma och latar dig nu när du är mammaledig ändå", då får jag lust att ge dom en rak höger!
Det finns en anledning till att folk längtar tillbaka till jobbet efter ett år hemma....vissa säger ju till och med att det är avkopplande att börja jobba igen! Största skillnaden mellan ett "vanligt" jobb(dvs där du faktiskt får en lön) det är att från ett "vanligt jobb får du helgledigt. Som hemmafru slutar du aldrig att jobba. Dygnet runt är det pass. Vardag som helg.
Nu menar inte jag att bara klaga, även om det kanske låter så. Självklart finns det många fördelar med att gå hemma också. Det finns ju alltid plus och minus med allt. :) Däremot kan jag tycka att det är fel att såna mammor som vill gå hemma med sin barn längre inte ska få det. Istället måste man lämna sina barn på dagis, och betala någon annan för att ta hand om sina egna barn hela dagarna, medasn du själv går och jobbar någon annanstans. Vart finns logiken i det???
Att vara hemmafru och mamma ÄR ett jobb!
Däremot....det jag ville komma till lite med detta...jag och Jonas tittar just nu igenom alla avsnitt av hemmafruar i Hollywood, och har nu kommit till den Danska versionen. Där i finns det en tjej, som jag inte klarar av! 
(Adra tjejen från vänster snackar vi om)
hon gör på dagarna är att dricka vin, få massage, dela ut sysslor till betjänter, bada skumbad, osv....Och hon är SÅ stressad! Det är det enda hon tjatar om hela tiden. Att vi inte kan förstå hur jobbigt det är att ha så mycket pengar, vilka problem man får, och hur stressad hon är hela tiden. Det är mycket lättare enligt henne, att vara fattig, för då behöver man inte oroa sig för att bli bestulen hela dagarna.
Och sen mår hon så dåligt, för hennes utsikt när hon liggeri badet är så tråkig...bara hav överallt! Ni kan inte förstå hur ensam man känner sig då? Så nu ska hon sälja huset och flytta någon annanstans. DET är RIKTIGA problem. Enligt henne!
Jag vet inte, men finns det någon mer än mig som mer än gärna skulle byta sina egna problem mot hennes??
Överhuvudtaget är det tråkigt att höra föräldrar som klagar över att det är jobbigt/tråkigt hemma med barn. Det blir nog lite vad man gör det till...
Tar man det seriöst som ett jobb så blir det så himla roligt enligt min erfarenhet.
Man måste liksom "tap into the flow"...
Komma in i rutiner och planera sina dagar så det inte blir att man degar hemma och sen i sista minut kommer på att man kan hasa sig till lekparken.
Planerar man veckan och funderar ut roliga aktiviter, planerar meny, någon vrå att städa varje dag, ställen att utforska i sitt område o s v, så kan hemmafru/hemmamamma-livet bli rena rama drömlivet, haha!
Jag förstår inte heller logiken med att staten subventionerar mitt barn med 116 000:- årligen om jag sätter ett barn på dagis, men om jag stannar hemma så får vi ändå betala lika mycket i skatt och hjälpa till att subventionera andras förskolegång, men det vi gör räknas inte trots att det finns så många fördelar för barn att få nära anknytningar till familjen.
Jag kan babbla om detta hur mycket som helst.
I vilket fall, hemmafru-sysslan är hedervärd. Fler borde down-shifta när man har barn. Inte bara små barn! Barn borde alltid ha en vuxen att komma hem till efter skolan, en mamma, en pappa eller en mormor/morfar... Vad helst. Någon som bryr sig så de slipper ringa till bris för att ha någon att prata med... :-(
Jag kan bara hålla med om det du skriver. Själv hade ag en mamma som var hemma med oss hela tiden när vi var små, (vi var 4 syskon så det var nog en heltidssyssla)och det uppskattar jag mycket idag! Alla borde f ha rätt att få vara hemma med sina barn om man känner att man vill det. De är ju bara små en gång liksom...
Ja, och det tiden försvinner snabbare än man anar... :-)
