Jag står med bakbundna händer

Jag vill böja med att tacka för alla era kommentarer!
Ni är så gulliga allihopa, och ert stöd hjälper verkligen i den här svåra stunden. Jag förstår att många utav er undrar vad det är som har hänt, och jag lovar att skriva och berätta snart mer utförligt. Jag kan nu berätta, att min dotter måste åka till Usa under 5 veckor till sommaren, detta enligt domstolens beslut, trots att hon inte vill.
Hon har inte vågat berätta för någon tidigare att hon inte vill, då hon varit rädd för vad pappan ska säga, och hon aldrig har trott att det ska hända. Nu är det verkligt, och hon har bett mig försöka ordna så hon inte måste åka.
Jag och hela min familj kämpar nu med näbbar och klor för att överklaga detta beslut som är helt sinnessjukt från början till slut, och det är bråttom! Vi har idag skickat in en överklagan som ska häva beslutet, och väntar bara på besked om vad som händer.
Till saken hör, att jag kommer annars att vara tvungen att skriva på inte bara för ett amerikanskt pass åt min dotter, utan även ett papper där jag GODKÄNNER att hon lämnar landet, vilket jag egentligen inte gör.
Jag VET, att skriver jag under så ser jag henne aldrig mer....skriver jag INTE under, så förlorar jag vårdnaden.
 
Vadå stå med bakbundna händer?????
 

Trackback
RSS 2.0 Humor