Madame Hoffa-En roligare mammablogg

Står på nyheterna idag om en liten 3-årig flicka som spolade ner sin nyfödda kattunge på toaletten.
Föräldrarna letade överallt efter den lilla kattungen, och trodde inte på flickan som sa att hon spolat ner den,,,inte förräns de hörde jamande från en ledning under huset.
De tillkallade brandkåren som fick riva upp både toalett och golv för att få ut den lilla livrädda katten. Efter 6 timmar fick de änligen ut den. Vid liv med chockad! (läs om det här)

Påminner mig om en grej Naomi gjorde när hon var i 3-årsåldern. Inte samma sak, men just sånt där som man skrattar åt i efterhand. =)

Vi bodde i Åmål då, jag och Naomi ensamma i en stor 3:a. En dag när jag skulle ta på mig skorna så hittade jag nåt som såg ut som salt i skorna. ganska mycket, men jag tänkte att de var väl nåt jag fått med utifrån eller så,och tänkte inte mer på det. Inte förräns senare när jag gick in i badrummet, och det låg en hög med salt på toalettstolen. Jag frågade Naomi, men hon nekade.

Hon såg så oskyldig ut, att jag så gärna ville tro henne...plus att saltet stod ju på kryddhyllan...hur kunde hon nå dit?


Naomi ca 3 år. "Vadå, har jag gjort nåt fel?" =)


Hela dagen gick i samma anda. Salt i soffan, salt på byrån, salt i grytan, salt på fönsterbrädet, salt i sängen och på kudden.

Till slut när Naomi skulle gå och lägga sig så kröp det fram ett litet:

"-Mamma, om jag säger en sak, lovar du att inte bli arg då?"

"-Ja, det är väl klart" och anade vad som skulle komma.

"-Det var jag som hällde salt överallt"

"-Ja, jag förstod det. Men varför?"

"-Jag vet inte. Det var roligt"

Jaja, ibland får man nöja sig med det som svar! ♥

Nästa dag fick hon i alla fall dammsuga lägenheten...något straff måste man ju ge. =)