Madame Hoffa-En roligare mammablogg

För några år sedan fick min älskade katt Simba 2 söta små kattungar, Sigge & Selda.

När Sigge var 12 veckor fick han flytta hem till Jonas bror med familj, där det visade sig att "han" var en tjej som idag heter Selma, och har det jättebra där.

Selda däremot behöll vi.

Hon var en MYCKET speciell katt. Redan första dagen när hon föddes märkte vi att hon inte var riktigt normal. Hon såg lite annorlunda ut i kroppen. Lång och smal, och gick lite konstigt...svajjade liksom med bakbenen. Hon var även lite senare än "Sigge" (kommer alltid att vara en hane som heter Sigge för mig =) ) med allting, och hade en lite svävande blick.
Hon var rädd för alla utom dem hon kände. Mot oss var hon superduper go! Underbarare katt får man leta efter. Hon brukade väcka mig på morgonen genom att sitta vid mitt ansikte och titta på mig, sen la hon en tass på mitt ansikte. När jag diskade satt hon på bänken brevid och jagade bubblor. Hon var nästan som min lilla bebis.

En dag när hon var drygt ett år, så märkte jag att hon började bete sig konstigt. Hon började tugga fradga, och sprang okontrollerat runt i lägenheten, och kunde sluta med att springa rakt in i en vägg med huvudet före. Eller bara stod och snurrade runt utan kontroll. Fnyste och fräste.

En dag tog jag henne till veterinären, där de tog alla möjliga prover på henne, utan att hitta något fel. De kunde då konstatera att det rörde sig om epilepsi. Det funkar visst så, att just epilepsi finns det inga prover att ta, utan där kör man uteslutningsmetoden. Så det var dyra veterinärskostnader, och sen dyra mediciner på det.
Men vad gör man inte för sitt älskade djur?

Några veckor senare, gick jag som vanligt och lade mig på kvällen, och när jag vaknade morgonen efter var hon borta! Selda var ju innekatt, eftersom hon var sjuk, samt att hon aldrig ville gå ut. Innan jag visste att hon var sjuk försökte jag släppa ut henne, men då sprang hon efter mig och hoppade upp och hängde i benen på mig. Livrädd! Så hon fick vara inne.

Hur kunde hon då försvinna?

Det enda jag kunde komma fram till, var att hon tagit sig ut på balkongen, som hade dörren på glänt, och ramlat ner från räcket. Hon kanske fick ett av sina anfall när hon var där ute?

Jag letade och letade och letade, satte in annonser i tidningen, men ingen hade sett henne.
Hon kom aldrig tillbaka.
Än idag vet jag inte vart hon tog vägen. Blev kanske påkörd? Fick ett anfall och dog? Eller så hittade någon henne och tog hand om henne?

Jag hade tagit massor av kort på henne och Sigge, men den kameran har försvunnit. Så på över 3 år har jag inte sett henne. Men så nu i helgen så sa min mamma att hon hade hittat 2 kort på mina katter.

Mina älsklingar! Så fina ♥



(Sigge t.h, Selda t.v)