Vårt samhälle har inget skyddsnät
Nä jag var på arbetsintervju igår, så kom vi in på att diskutera hur samhället fungerar, som bland annat socaltjänsten, BUP osv. (Fråga mig inte hur vi kom in på det, lång historia)
Ni som följer mig vet ju hur besviken jag är på allt som har med detta att göra.
Det är sjukt egentligen, för när man hamar i en krissituation, så tror man ju att det ska finnas något slags skyddsnät, någon som kan fånga upp en och hjälpa en när man håller på att bryta ihop.
Det finns det inte.
Det är sjukt. Jag har ju förstått länge att det inte fungerar som det ska i vårat samhälle, men det var ju först i somras när jag trodde att jag skulle förlora min dotter för gott, som jag förstod hur illa det verkligen var.
Jag fick inte hjälp någonstans.
Jag ringde min advokat, hon visste ingenting. Jag ringde polis, socialtjänst, BUP, ambassader, UD, tidningar, tv, jag kontaktade upp emot 40 olika advokater, ingen visste någonting. Ingen kunde ens ge mig råd om vad jag skulle göra eller vart jag skulle vända mig.
Jag fick själv försöka komma på en lösning, inte ens min dåvarande adokat hade några råd att ge.
Till slut, tack vare bloggen, kom jag i kontakt med den advokat jag har idag, hon var kunnig, men då var det ju tyvärr redan för sent.
Det skrämmande med detta är att man inser vad inkompetenta våra statligt anställda är.
Jag vill ogärna dra alla över en kam, visst finns det säkert de som är duktiga på sitt jobb och som engagerar sig, men det var svårt att hitta när det verkligen behövdes någon.
De 2 advokater jag hade innan den jag har idag, har begått så många fel så jag hade nog lätt kunnat stämma dem bägge två. (Jag ska berätta om det någon annan dag.)
Jag har ju berättat tidigare om hur många fel som begicks under den första vårdnadsutredningen vi hade, nu har det dömts till en ny utredning som ska vara klar i april.
Den har inte ens påbörjats än, trots att beslutet kom för över en månad sen.
Är det inte meningen att den ska göras grundligt och att det då kan vara ganska bråttom?
Det enda mötet vi varit på sedan domen kom, var det här, och det mötet kallade jag till.
Det var ju samma sak med samarbetssamtalen vi gick på. Beslutet om samarbetssamtal kom i april, och skulle vara färdigt i november. Vi var på 2 (!) möten sammanlagt, och det var i oktober. 1 månad innan redovisning skulle lämnas in. Till råga på allt var det jag som fick ringa och tjata på att det skulle kallas till möte där också.
Troligtvis kommer det väl att bli så även denna gången, att jag måste ringa och tjata och ligga i, eftersom det inte verkar hända något annars.
Ska det få gå till så här?
Är det den som behöver hjälp som ska behöva ta allt ansvar själv, bara för att de som faktiskt har det som yrke att hjälpa till inte är kunniga nog, eller inte säger sig ha tiden?
Inte konstigt att samhället ser ut som det gör.
Relaterade inlägg:
I slutändan tillhör inte våra barn oss, utan staten.
Samarbetssamtal
Kan en socialarbetare bli "för involverad"?
Har du några frågor? Ställ dem här.
Tänk så olika det kan vara. När allt med trollens pappa hände så fick vi stöd ifrån alla håll, både socialen, bup, skolkurator och allt annat man kan tänka sig.
Oj hjälp! Jag har läst en del här nu, och det enda jag kan säga är att det är GALET att det går till sådär!! Jag blir hemskt upprörd för att det fungerar så orättvist. Och vad gör man åt det, om ingen lyssnar ens?! Så maktlös man är, och litar på att samhällsfuntkionerna fungerar som de ska, men nej, de gör det inte, och det är HEMSKT skrämmande.
Samma sak gäller sjukvården (fungerar inte som det ska, de har makt att säga att man är fullt frisk, fastän man är allt annat än frisk), eller rättsystemet vad gäller andra saker också (skrev ett inlägg nyss om narkosläkaren som blev anklagad för mord av en för tidigt född bebis, gaah, det får inte gå till som det gjorde i hennes fall. Man blir rädd).
Åh vad jag hoppas att rättvisan ska få segra i ditt fall, jag hatar verkligen orättvisor.
Lycka till!
Det är skrämmande hur Sveriges system fungerar. Jag har dock ensam vårdnad men där pappan rycker Att systemet stod på min sida hela tiden. Han förstod inte alls varför jag fick ensam vårdnad eller ngt. Hade gärna velat skriva ner allt men känns lättare via mail och jag vill helst inte skriva min adress här ifall ngn annan jag känner läser här. Men får jag din skriver jag gärna ner allt. Kram och stå på dig! Du ska ju självklart ha ensam vårdnad, min advokat ör skitbra!!
