Ett nej är alltid ett nej! Eller???
Nino har lärt sig att säga ja och nej, så när man frågar honom något så kan man få ett så där jättebestämt svar att JA! Självklart ungefär.
Han har bara inte riktigt lärt sig när man ska säga vad......
Idag satt vi vid matbordet och åt spagetti och köttfärssås, och Nino bokstavligen talat vräkte sig maten.
Inte en skål, inte en high five, inte en enda matbit på golvet som det alltid brukar vara, utan vräkte i sig.
"-Var det gott Nino?" frågar Jonas.
"-Nej!" svarar Nino
Nähäääää????
Någon minut senare....
"-Var det verkligen inte gott Nino?"
"NEJ!" säger Nino samtidigt som han skakar på huvudet.
Lite senare igen.
"-Nino.....var det gott?"
Nino skakar nekande på huvudet.
"-Är du helt säker på att det inte var gott?"
"-Nej!"
Jajaja, ni tycker kanske att vi tjatade på honom, men se själva.
haha, så roligt när dom inte riktigt vet när man ska använda dom där orden ;)
fin blogg! Allt bra?:)
Hahahaha! Ja... jo, men han letade nog bara efter något tror jag x) Undra om han hittade det.
Ha ha underbart!!
Mina var såna en period också när dom var så där små. Inte lätt när man lärt sig ord men inte helt i vilka sammanhang man skall använda dom!!
