Var jag för hård mot min dotter?
Idag har jag värsta ångesten.
Jag tror jag var lite för hård mot min dotter igår kväll när hon skulle somna, och inatt har jag knappt kunnat sova. Avskyr att gå och lägga mig när vi har varit ovänner, men jag kände inte att jag hade något val igår.
Ända sen Naomi var liten, så har hon velat sova inne i vårat sovrum. Vi har alltid varit väldigt generösa med det, men när hon blev lite större så har vi försökt få henne att kunna sova i sitt eget rum. Det gör inget att hon kommer in till oss, men när hon ligger vaken i sin säng i flera timmar och bara väntar på att vi ska gå o lägga oss, för att sen gråta hysteriskt om hon inte får somna inne hos oss, och även hålla på med den ena ursäkten efter den andra under kvällen...ja, det går bara inte!
Jag och Jonas behöver också lite egentid på kvällen efter att barnen har somnat.
I vilket fall som helst, så har hon blivit ganska duktig på att somna i sitt eget rum det senaste året. Hon har bara kommit in om hon haft mardrömmar, och vi har till och med kunnat lyfta på reglerna ibland så hon får somna inne hos oss, bara för att gosa.
Det har varit väääääldigt svårt att lära henne detta, särskilt med tanke på att när hon är hos sin pappa varannan vecka, så har hon inget eget rum. Faktum är, att hon inte ens har någon egen säng där ! (10 år)
Så varje vecka hon kommer hem till oss, brukar det vara gnäll de första dagarna, men det funkar.
Men hur tror ni att det är efter 5 veckor med sin pappa???
Under de 2 veckorna hon har varit hemma, har hon inte sovit i sitt rum själv en endaste gång!
Jag sa inget i början, men efter drygt en vecka så måste man ju försöka komma tillbaka i rutiner igen.
Så igår hade vi samma diskussion som vanligt, vilket slutade med att jag satt gränsen.
Inatt SOVER hon i sitt rum! Punkt!
Och det gjorde hon. Men nu har jag ångest. Var jag för hård mot henne?
Du var verkligen inte för hård mot henne! Som du själv skriver behöver du och Jonas egentid med varandra. Dessutom är ungen 10 år gammal! Du förtjänar att sova en hel natt utan avbrott (för du blir väckt när hon kommer in till er även om du kanske inte märker det...
Nej personligen tycker jag INTE du var för hård mot henne. Man måste någon gång i livet lära sig att vara självständig och stå på egna ben, till den mån som är möjligt. O sova i sitt eget rum är ett steg på vägen
Förstår att det känns jobbigt att vara så bestämd, men det behövs också. Du och din man behöver som sagt eran egentid, och hon är ju faktiskt 10 år. Då ska det inte vara några problem att sova i sitt eget rum. Hennes pappa däremot borde överväga att åtminstone skaffa en egen säng till sin dotter när hon är där på besök.. Ha inte ångest kära du! KRAM!
Tänk på att han kan använda det du skriver här i er vårdnadstvist. Det blir lätt för honom att säga att ”Naomis mamma sviker och ställer inte ens upp med en sån här enkel sak” och du får stå där och se ut som ett jävla avskum som inte ens gör en så enkel sak som inte kostar dig någonting.
Sdfjg: I vanliga fall så publicerar jag inte fega anonyma kommentarer, vilket du faller inom ramen för...men i detta fall gör jag ett undantag.
Anledningen är, att jag är väldigt nyfiekn på vad du menar med att jag "inte ställer upp med en så enkel sak som inte kosatr mig någonting"
VAD är det som inte kostar mig någonting? Att jag försöker ge min dotter en bra start i livet, att jag försöker lära henne att kunna stå på egna ben och bli självständig? Eller attjag ger henne ett eget rum? Snälla, förklara.
För övrigt, så vore jag tacksam om han tog upp det jag skriver i min blogg i vårdnadstvisten, då kanske sanningen kommer fram för en gångs skull.
Tar han upp EN sak, så ska nämligen ALLT fram!
Vad jag menar är att han kan säga det i rätten, inget annat. Vad var det som var fegt med det? Men om jag nu får tillåtas ge tillbaka:
Jag tycker att om man vill någon någonting, så pratar man med honom direkt, i klarspråk. Då har han något att utgå från. Man pratar inte med andra som inte har något med saken att göra. Det kostar inte dig något att gå fram till honom och snacka direkt.
För övrigt är alla här anonyma, även de som skriver under med namn. Men passar det dig bättre skriver jag under med mitt namn.
Absolut inte! Ibland måste man vara konsekvent. Barn behöver det. Det ger dem lika mycket trygghet som nåt annat. Kram!
Svar:
Han är 8månader i morgon! :)
Anders: Ok, då förstår jag bättre vad du menar.
Jag kan tala om för dig, och för alla andra som läser detta, att ALLT jag skriver här, har jag försökt prata med honom om. Detta är inget nytt fenomen som inträffade över en natt, utan har pågått i 6 års tid nu. Problemet är, att han inte vill prata med mig. Han svarar inte när jag ringer, och mailar jag så svarar han om det passar. En envägskommunikation alltså. Det är inte så att jag tar saker ur luften som är påhittat. Allt har diskuterats fram och tillbaka i tingsrätten många gånger, jag använder den här bloggen för att skriva av mig, och försöka få folk att förstå hur den svenska "rättvisan" ser ut.
Och som svar på det anonyma: Nej, även om någon väljer att vara anonym, dvs inte länka till någon sida, så vill jag att de skriver en mailadress....vilket du inte har gjort. Namnet kan ju vara påhittat.
Irriterande med anonyma kommentarer...
När hon är 10 år så är det inte för strängt att säga åt henne att sova i sin egen säng tycker jag.
SV: Åh tack :)
Tycker verkligen inte du var för hård mot henne
Tack Åsa..
Känns skönt att bolla även om vi två på ett vis har olika saker kring barnen,fast båda har med vårdnaden o umgänge att göra...
Imitt fall är det ju väldigt komplicerat,och det vill säga inte LITE..
Peter vill ha egen vårdnad av en enda anledning,och det é att han é rädd att jag ska ta barnen o flytta hem till ÅMÅL,vilket jag INTE kommer göra,men när man har varit ovänner eller så så har jag sagt fy fan jag skiter i allt o drar hem,mm o då har han fått en kall dusch så att säga..
MEN han borde veta mina toma hot om div när jag é sårad mm
Han vet vad jag ÄLSKAR GÖTEBORG,det é mer mitt hem än Fucking ÅMÅL =)
Efter våran första tvist hos tinget van han ju så mkt att han skulle ha barnen skriva hos sig o jag umgängesrätt ons-måndag varannan vecka,jag tyckte han va helt sjuk som inte tänkte på vad barnen behöver,men han sa skyll på tinget,o att tinget gjorde så va för att jag va ur balans direkt in på att han flytta,men ja vem fan mår inte dåligt om/när ett förhållande spricker o man dessuton blir skilld.. jaja hur som forfarande gemensamvårdnad iafl..
vi fick som order att prata o reda ut saker via familjesamtal hos familjerätten,där dom efter tre ggr gjorde ett förslag om att jag skulle ha barnen skriva hos mig så jag kunda få ha mitt bostadsbidrag,lgh kvar o lite sånt,sen att jag ville barnen skulle ha OSS lika mkt så jag vill ha 50/50 inget konstigt med det..
Men det gick inte peter med på då ??
då fick ju familjerätten skicka in pappret att vi inte kom någon vart med vårt samtal eftersom P då inte ville gå med på något..
Dom skrev oxå att jag INTE kunde ta mned mig barnen till ÅMÅl,utan ville jag flytta,så skulle barnen atomatiskt bo hos peter i gbg.
Nu va vi där i måndas,P advokat ville bara slänga en massa skit om mig o fortsätta frammstå att jag va ostabil mm,vilket jag INTE är nu,utan mår bättre har hunnit landa mm..
OCH jag o P har ju fortfarande ett komplicerat umgänge,där vi träffas mkt o umgås dels för barnen skull,sen för att JAG så gärna vill att vi försöker igen..
Så nu imåndas ville P helt plötsligt ha barnen ännu mer o jag umgängesrätt fred-måndag ööö???
Snacka om förvirring..
Vf i helvet vill han ha mer dagar för,vad é fel i hans huvud,fattar han inte att han sårar barnen ännu mer genom att göra så..
Och försöka ta barnen mer OCH samtidigt umgås med mig o göra saker ihopp,låter inte rimligt..
Men dommen frös hela situationen,och sa att vi skulle ha det rullandes som det é nu att vi har 50/50 tills socialen har gjort en utredning på hur barnen mår,hur dom har det hos oss båda, OCH nu gäller det verkligen o lägga upp en fasad vad jävla bra jag é,vad bra barnenhar det hos mig osv osv
Kan lova att P inte kommer så mkt längre med sitt..
men men..
Allt é sjukt jobbigt,och det enda jag önskar é en kärnfamilj så klart,så vill väl alla leva ??
Blev nog ett rörigt inlägg detta,men aja,fick väntilera lite iaf..
Lycka till sj o ha det gott..kram
Ja de ett underbart ställe. O billigt
Jag gillar din underrubrik förresten, i ett Liverpool-älskande hem så är "You'll never walk alone" numera familjeslogan :P
jag yvker inte du var för hård, men ja förstår din ångest, den kryper alltid fram framåt kvällen. Men som du säger, hon är stor tjej och måste lära sig sova i sitt egna rum :-) Kram
Ha inte ångest..Naomi klarar det här, men ja vet hur man känner..min son kom och sov hos mig tills han var tio, men han fick somna i sin säng och gå in till mig på natten.
Önskar er en härlig helg med mycket och god sömn :)
Gizze
Jag tycker inte alls att du är hård. Naomi är 10 år och måste lära sig att vara trygg även själv i egen säng. Det mår hon bara gott av :)
Kram
Man SKA vara hård och sätta gränser till en 10 åring. Kompisar har hon nog av i skolan. :)
