"Hon nöp sig försiktigt på det lilla skinnet hon hade på magen, och sa "Titta vad fet jag är"
Häromdagen kom Naomi fram till mig och sa så här:
"-Mamma, får jag fråga dig en sak, och du får lova att du inte blir arg"
"-Ja, vad då?" svarade jag.
"Tycker du att jag är tjock?"
VA I????!!!! Ok, håll mig lugn...... Hon är 10 år, trådsmal...nej förresten, inte trådsmal. Perfekt. Perfekt, just för att i mina ögon finns det inget ideal för hur en 10-åring ska se ut!
Vart kommer dessa idee'r ifrån?
Jo, kompisarna på skolan. Vissa av hennes kompisar har redan börjat banta. Jag undrar vad deras föräldrar säger om det? Vet de ens om det?
Det sjuka är, att det är inte första gången hon ställer den frågan till mig. Jag tror första gången hon gjorde det, så var hon bara 6-7 år. Herregud, när jag var 6-7 år så hade jag aldrig en tanke på om jag var för tjock eller för smal!
Vd är det då som får så små barn att börja fundera över sin vikt i så ung ålder?
Jo Meida!
Varje dag kan man läsa artiklar i tidningen om "så går du ner 10 kg på 2 veckor" eller "gå ner i vikt lagom tilll semestern"
Har ni sett det senaste?
En barnbok som handlar om en 14-årig flicka som bantar för att bli populär! Och den riktar sig till 4-åringar!!!!
Jag blir rasande!!!
Jag skriver själv en del barnböcker, (som jag hoppas ska bli publicerade nån gång ;) ) men aldrig någonsin i hela mitt liv skulle jg skriva om något så korkat! Varför liksom? Varför öka på pressen om denna kroppsfixering till små barn? Det räcker väl att ha ångest över det när man blir äldre?
Låt barn vara barn!
Jag hade en klasskamrat som fick anorexia när hon var 13 år. Jag tyckte hon var konstig som ville bnta då, hon var ju smal som en pinne. Snart får vi kanske se 7-åringar som börjar banta och får anorexia. Vill vi det????
haha ja de smakar helosan fortfarande :) fy fan va knäppt haha
Ja, det är fruktansvärt. Jag läste för ett tag sedan om en studie som visade att var femte 7-åring önskade att hon var smalare. Jag blev helt ställd. Jag är 25, alltså inte lastgammal, men jag har absolut inget minne av att jag hade sådana funderingar i 7-årsåldern. Nej, det är hemskt. Men var i alla fall glad att ditt barn känner förtroende nog att ta upp det med dig så du får vetskap om hennes funderingar och kan påverka hennes tankebanor.
Det finns inga ord för den förbannade boken, jag blev skogstokig när jag läste om dem. DUMHUVUDEN!!!
Kramen fina smala du!
Hur fan kan de ge ut en sån bok????
Åh, jag läste om den där boken och blev såååå arg!!!
Naomi är fin som hon är <3
Ja tänk hur kan de ge ut en sådan bok :/
Kramar <3
Ja, jag tror inte att jag behöver vara så orolig för Naomi egentligen, utan hon är nog smart nog att inse hur sjukt det är. Men hon vill gärna testa mig lite och kolla vart gränserna går liksom...Men tanken borde inte finnas där över huvud taget, och man ska ju absolut inte uppmuntra det!
När jag var i den åldern så fick jag och en kompis för oss att vi skulle banta. Jag vet inte var vi fick den idén ifrån! Det enda jag kan tänka mig är att vi sett det i någon tidning eller hört våra mammor prata om att de "bantade". Vår plan var att bara äta knäckebröd och gå en extra lång promenad till skolan! Jag minns att vi höll på med dessa promenader och att vi pratade om vår bantning ganska länge, säkert i flera veckor. Men det var ju inte så att vi bantade på riktigt, vi åt vanlig mat och jag minns inte att jag vägde mig eller att vi någonsin pratade om vikt. Däremot pratade vi om att vi ville bli smala (vi var ju redan smala båda två!). Som sagt, jag tror vi hade hört det från våra mammor eller från nån i närheten. Att det anses snyggt att vara smal är nog tyvärr även små barn medvetna om. Ännu tydligare blir det nog om man har föräldrar som ofta pratar om utseende, både på sig själv och andra. Jag minns att min mamma ständigt bantade och säkert pratade mycket vikt, inte med mig men med vänner och jag kan ha hört det (hon var överviktig och kämpade mycket med vikten på den tiden). Idag låter det ju HELT SJUKT och jag skulle verkligen bli jätteorolig om mina döttrar började prata på det sättet. Men som jag minns det så var det bara något vi "lekte" på något sätt, det var inte alls på allvar. Ungefär som att man ville sminka sig lite när man var liten för att prova något som kändes vuxet och spännande. Men även om det var oskyldigt så uppfattar jag det som "sjukt" så jag skulle ha lite koll. Prata gärna med föräldrarna till de barn som hon vet "bantar", de kanske inte har en aning om vad de håller på med.
Det är förfärligt! Förfärligt med boken och förfärligt med hur det har blivit med hetsen kring kropp och vikt. Vilket bra och viktigt blogginlägg. Det värsta är att det redan finns barn som bantar och barn med ätstörningar. Tyvärr. Vi vuxna är så viktiga förebilder, så viktiga.
