Är du pappa bara för att du är någons förälder?
Jag har funderat mycket på just detta.
Att råka göra en kvinna gravid, gör det dig automatiskt till en pappa då?
Nej, så kan det ju inte vara. Biologisk förälder kanske, men inte pappa.
I så fall skulle ju alla som någonsin har skänkt sperma till en spermabank kunna gå in och hävda att de har rätt till "sina" barn.
Om du under två och ett halvt års tid struntar i ditt barn, ignorerar allt som har med ansvar att göra, och till och med säger rätt ut att "det är inte viktigt att vara med under denna tiden för hon kommer ändå inte att komma ihåg det när hon blir stor", har du då samma rättigheter som den andra föräldern då?
Ja, det har du. Sjukt kan man tycka, men så är det.
Alla kan ju förändras, heter det då.
Men om personen i fråga inte har förändrats då, utan gör det bara för att visa sin makt. I sanningens namn så bryr han sig föga om vad som är bäst för sitt barn, så länge han kan göra livet jobbigare för hennes mamma. Jo, visst älskar han sitt barn, det tror jag nog. Men inte så mycket som han hatar dennes mamma.
Om man verkligen älskar sitt barn, lämnar man det då fivilligt under 4 månaders tid varje år?
Eller skickar man barnet till skolan utan varm jacka mitt i vintern, bara för att man inte vill att mamman ska få hem kläderna till sig?
Eller hittar man på lögner så som att mamman tog droger under graviditeten och försökte ta livet av sig, som man sedan berättar för barnet så hon oroar sig så mycket så hon har koncentrationssvårigheter i skolan...bara för att såra mamman?
Jag bara undrar.....helt hypotetiskt.
När JAG blev gravid med min dotter.....
Så var det Linda som var den första som fick veta det...inte pappan, för han var inte där.
Det var Magdalena som var med på alla möten hos MVC....som lyssnade på hjärtljud och gladdes åt att se magen växa..... Inte pappan, för han var inte där.
Det var min mor o far som körde mig de två timmarna ner till sjukhuset vid 4 tillfällen, och var med på ultraljuden....inte pappan, för han var inte där.
Det var mina syskon och kusiner som var med på dopet och fick se henne döpas...inte pappan, för han var inte där.
Det var min bror som var med på mötena hos BVC, för att se så hon växte ordentligt, och för att hon skulle få sina sprutor....inte pappan, för han var inte där.
Det är min man, Jonas, som ställt upp och tagit hand om henne som en pappa varje sommar....inte pappan, för han var inte där.
Vart är deras rättigheter idag?
De har inga! Ändå är det DOM som har ställt upp. Det är DOM som har funnits där när jag behövde hjälp och stöd, de är DOM som har ställt upp som fadersfigurer när hon inte hade någon.
Men det var inte DOM, som fick sig ett ligg någon gång i augusti 2000, så det har inga rättigheter.
Det är vad föräldraskap handlar om.
ja nog är det underligt att man får så många rättigheter ¨"bara" för att det är ens kött och blod...hoppas det löser sig för dig snart så du får mer att säga till om än den man som tydligen inte varit i din dotters liv så mkt...
sv.Ja vad ska jag säga?! jag orkade bara int med bloggen mer...tog för mkt tid och fick så lite ut från det...men nu då jag skrivit att jag slutat så har det dykt upp en massa som säger hur mkt dom tycker om min blogg och kommer sakna den...jag är lite i vågskålen just nu om jag ska ta upp den igen..men om det blir så blir det inte än på ett tag då jag känner att jag i varje fall behöver få mig en ordenligt paus och funderare över vad jag vill med bloggen i så fall :)
blir så klart jätte glad då du skriver hur mkt du tycker om min blogg :)
Så rätt skrivet faktiskt. Fick mig att fundera lite själv.
Har en son sen tidigare förhållande, han är sju år idag. Sist han träffade sin "pappa" var för två veckor sen på en marknad. Då grät han - för allt väcktes till liv. Gången innan var på samma marknad förra året - och gången innan det var förra nyåret. Sen förra nyåret har de pratat i telefon EN gång. EN!
Men vet du vad? På marknaden nu sist så visade han Linus för sin nya tjejs söner (3st) och sa glatt "Det här är MIN son"
Ehm... jaha, okej? Men vem är det egentligen som tar ansvaret som pappa? Jo, det är min man. Han har funnits vid Linus sida sen den dagen JAG träffade honom. Han stöttar honom i skolan, hjälper honom att reda ut bråk med kompisar, leker med honom, lär honom saker osv. Han finns där hela tiden - som en pappa...
Några funderingar i huvudet kan jag lova att det finns. Har också funderat på att skriva ett liknande inlägg - men formulerat efter hur jag upplever det. Men har inte kommit mig för det än... har svårt att formulera mig när det kommer till den saken.. :/
Usch! förstår om du är trött på detta " ältandet" av vardagliga ting. Saker som en annan tar för självklart...Jag skulle oxå bli frustrerad till max. Kan bara säga: FUCK THE SYSTEM!!!!!!
/ Kram Suss
japps e så lycklig att hon funkar som hon skall igen :) läget idag?
Det är inte dubbelmoral i detta fallet, för det var på en F-6 skola och jag har min grundutbildning i förskolan och har aldrig jobbat i skolan och kommer troligen aldrig göra det, i annat fall än som specialpedagog... :) Och jag förstår de ville ha någon som hade lite mer erfarenhet av själv jobbat inom skolans värld :)
Jag blir då jävla irriterad på detta. Jag vet nämligen precis vad du menar. Pappan till mitt barn var visserligen med genom graviditet och förlossning. Men när barnet var året försvann han i flera år. Han hade väl inte lust längre... Ganska frusrerande när densamme dyker upp flera år senare och hävdar alla sina rättigheter!!! Och det som är ännu vidrigare är att trots att han gjort det han gjorde så hade han rättigheter, och de va precis likadana som mina.. Trots att jag alltid funnits där vid operationer, skrubbsår,första dagen i skolan, nattvak, sjukdom, ja, genom ALLT!
puha, tung när du har så rätt - känns jobbigt, men hoppas det kan varma lite att du har så många om dig som stötter dig!
I Danmark kan man jo få en "open donor" så vid konstigt befruktning kan barnet när dewt 18 träffe sin "pappa" så tror tyvärr din definition i början är det som politikerne känner är rätt
Åh, sant. Föräldraskap borde ju handla om mer än spermier....
Detta inlägg kunde ha varit mina egna ord, känner igen så mycket! Har en son som är lika gammal som din Naomi. Hans far ( ja han är sonens biologiska far men han är ingen pappa) var med under graviditeten och förlossningen men försvann sen och vi har inte sett honom på snart 9 år. Ändå går han runt och sprider fruktansvärda lögner om oss och leker ett stackars offer. Det är så orättvist att människor som verkligen fanns / finns där för min Casper och din Naomi inte har några rättigheter.
Nu har jag dock fått ensam vårdnad om Casper, gud så mycket lättare allt plötsligt blev även om det tog lång tid innan jag fick det! Sonen blev så lycklig när han fick sitt första pass när han var 7 år, innan dess vägrade pappan skriva på trots polisens försök att få kontakt med honom. Han tror att hans elakheter ska knäcka mig, men det är ju sonen som drabbas men det vägrar han inse! Hela sonen log av lycka där han gick med sitt pass i handen. Då for vi till Italien på semester! Tänk att en VUXEN man ville sätta stopp för det, är så sjukt, så galet!
Jag känner så med dig, Åsa!
Annika: I det fallet borde han Verkligen inte ha rätt att kalla sig för pappa...
Helene: Man undrar ju vart Skyldigheterna finns! Rättigheter har de ju gott om....
Kommentaren till mig är klockren Åsa
Oj. Vad jag känner igen mig. Skulle gärna vilja prata lite med dig. Hör av dig om du vill.
