1 år sedan idag.
4:e november 2009 lämnade vi bort våran älskade hund... våran Sharona.
Hon har det bra där hon är, det vet jag. Och nu kan det till och med gå några dagar utan att jag tänker på henne. Men jag saknar henne fortfarande,,,,,JÄTTE MYCKET!!!
Ser jag en dobermann på stan eller på tv, så reagerar jag med en gång.
Ibland funderar jag på att åka och hälsa på henne. Har inte träffat henne sen i mars. Jonas vill INTE! Han tycker det är för jobbigt. Alla känslor kommer tillbaka och allting rivs upp på nytt tycker han. Och jag håller med. Det är jobbigare efter att man har träffat henne. Ändå vill jag så gärna! Och jag vet att Naomi vill. Bara få se henne, pussa henne, få se hennes svans vifta så glatt när hon inser att det är vi som är där. Man SER ju verkligen hur glad en hund blir ibland!
Kanske tar en tur och hälsar på henne nån dag. Tur att de vi lämnade henne till är så snälla och står ut med att vi gör det emellanåt.
Här nedan ser ni ett klipp på henne när hon försökte lära sig simma. Ett av de härligaste minnena jag har av henne =) Hon älskade att bada! ♥
